Idag fick hon vila. Jag hade noll lust att ge mig ut i det blåsiga vädret. Nu på kvällen kommer det visserligen snöflingor, men tidigare har det vräkt ner regn och stormat och sen "bara" stormat. Finfint adventsväder. Not.
Hon hade vilat i sex dagar innan jag slutligen red igen (igår). Detta resulterade i att tant under veckan plötsligt blev tjockare än vanligt. Förfallet kommer snabbt om man inte håller igång. Meh.. Så nu är hon sådär vackert klotrund igen. Man kan väl säga som så att det ska ridas mer nu till veckan. No more långvila så att säga. Det var ändå bara tillfälligt eftersom jag inte mått så bra och hon i måndags hade fått en spark på ena frambenet (svullen och varm). Inte halt, men ändå.
I fredags vilade hon inte helt och hållet dock. Jag red nog hela fem minuter då på ridbanan. Skulle prova en sadel som jag tidigare under dagen plockat upp från Pernilla vid Shellmacken när hon skulle till jobbet. En ren chansning, sadeln var sjukt skön och den låg helt okej förutom att den klämde vid manken så det var synd. Idag åkte jag och lämnade den till Pernilla igen och jakten på en sadel till hästen fortsätter. Inser dock att jag snällt får rida barbacka resten av året åtminstone innan jag har råd att på allvar leta/köpa sadel. Å andra sidan är det varmt och skönt att rida barbacka när det är vinter. Kroppsvärme is the shit!
Zeppolin fick äta sin efterlängtade middag då i fredags och jag donade med en massa annat. Sen släpade jag ut henne på ridbanan för lite lek/lydnadsträning. Det har vi aldrig gjort förut på det där sättet. Varit lös på ridbanan har hon förstås varit många gånger förut, men då mest för att springa av sig och därmed rasta sig själv. Den här gången var det full fokus på att hon skulle följa mig oavsett vad jag gjorde. Gick framåt, tvärstannade, gjorde tvära svängar, gick på volter, sprang framför henne och hon travade efter och så tvärstannade jag och hon likaså. Lite sådana saker helt enkelt. Följa John, det tyckte hon var roligt och varje gång hon skulle trava efter mig så viftade hon med huvudet lite busigt och sprang sen normalt. Hon svävade iväg i skritten några gånger och hamnade flera meter åt fel håll, men då satte jag bara händerna i sidorna och sa "vad gör du därborta? Kom hit Zeppolin" och då traskade hon fram till mig direkt. Bra bra. :)
Efter att ha roat henne (och mig) på ridbanan så fick hon gå in igen och slappa. Gick ut en sväng med Aztor på ridbanan också, hade hand om honom i fredags och tänkte att det var okej väder för aktivering så tio minuter lek/lydnad på ridbanan för hans del också och det var rooooligt. Skippade springandet dock, vi höll oss bara till skritt. Efter den aktiveringsgrejen så fyllde jag på med vatten åt hästarna och åkte hem.
Annars då?
Jorå. Hon älskar sitt hösilage och mumsar i första hand hösilage när hon kommer in och maten i krubban är inte lika viktig längre sen hösilaget klev in i hennes liv. Självklart älskar hon "krubbmaten" också, men hösilaget är verkligen favoriten av det som bjuds. Omnomnomnom hälsar Zeppolin. ;)
I övrigt så är hon som sagt tjock, men det råder vi bot på genom ridning. Märktes som sagt tydligt nu när hon stått nästan en vecka att kroppen formar om sig. Typiskt nog, för vi hade lyckats bygga upp lite mer muskler och liksom format om magpartiet så hon inte var så... rund på fel sätt.. Jaja, bara att börja om. Hon mår bra och det är huvudsaken. Pigg och glad och precis som hon alltid har varit. :)
Hon är verkligen verkligen viktig för mig. Viktig för mitt välmående och allt det där.
Ju sämre jag mår desto mer tid spenderar jag i stallet för att vara i hennes närhet, då mår jag bättre för stunden och kommer bort från jobbiga tankar och liknande. Min ständiga flytväst - Zeppolin. Älskade älskade flumtant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar