Nya täcken, premiärtur och annat trams.

Idag hämtade jag ut paketet från Hööks som innehöll termoridbyxor till mig och två täcken till hästen. Ett stalltäcke och ett nytt vintertäcke. Det jag köpte förra året fyller sin funktion, men (ett stort sådant tom) det är så att täcket inte vill ligga stilla på hästen och om det är nederbörd så snöar/regnar/whatever det in i fram och hon blir blöt och kall över bogarna. Lösningen på "insnöandet" är halstäcke, vilket inte heller vill ligga still plus att halva manen skavs av. Såattehh.. Det täcket får agera reservtäcke i år. För i övrigt är det jättebra, håller fukt ute och sådär. Jag är dock less på att dagligen se hela täcket hänga på sniskan och andra snälla människor har gått och dragit det "rätt" vid lunchfodring ute i hagen och sådär, men det hjälper inte. Gaah!

Hur som helst så satt stalltäcket bra, var lite orolig för att det skulle vara för tight över bogen men det funkar. Vintertäcket satt perfekt. Täcker bra vid bogen och är rymlig nog för Tant Bred Överallt. Dessutom var det uppiggande med ett rutigt täcke bland hennes andra enfärgade tråkiga täcken. När jag tänker efter så har hon inte haft så många rutiga täcken i sitt liv. Jag vet att hon en gång i tiden hade ett grön/blårutigt stalltäcke, väldigt länge sedan var det. I övrigt kan jag inte minnas några rutiga täcken. Mitt minne är å andra sidan inte att lita på. Hur som helst så är jag nöjd över mitt täckesköp. Nu är både häst och ryttare rustade för vintern. :)

Såhär tjusig blev hon i det nya täcket. Finaste hästen! <3

Idag blev det för övrigt den här mörkersäsongens första pannlampstur. Zeppolin ville så gärna ut i skogen igår men dumma matte sa att vi skulle vända på vägen och gå hemåt för att rida på ridbanan istället. Med andra ord var jag "skyldig" henne en skogstur. Hade tänkt rida i dagsljus men det hann jag inte. Det blev en tur strax före klockan sex. Kolsvart i skogen kan man säga, milt uttryckt. Zeppolin fick välja väg och valde att svänga vänster direkt efter stora vägen. Det betyder att vi passerar ett torp och där finns läskiga saker, men det gick bra det också. När jag rider i skogen med enbart pannlampa som ljuskälla så måste jag verkligen hålla blicken på vägen framför mig. Jag skulle rent teoretiskt kunna snegla åt sidorna men ändå behålla ljuset framåt så att säga, men jag är för mörkrädd och paranoid för att våga titta åt sidorna. Det är ett under att jag ens ger mig ut i en kolsvart skog på hästen när jag är så mörkrädd och förföljd av "tänk om det finns något här"-tänkande. Det går bra så länge jag är uppepå Zeppolin. En gång försökte jag mig på en promenad för hand ute i kolsvarta skogen, det blev en väldigt kort promenad kan jag säga. Jag kunde verkligen INTE slappna av. *ryser*

Det gick bra hur som helst, hon hade rätt bråttom. Det blev en tur på 2,8 km och det tog oss 25 minuter att gå den rundan. Lite lagom motion för en torsdag i november... :)

Efter ridturen hade jag bara vattenhinkarna och att fylla lunchpåsen kvar att fixa, utöver att ta undan utrustning och sådant där då förstås. Zeppolin fick äta upp resten av sitt intagshösilage (fick hälften före turen) och efter det ville hon bara buffas och kelas. Hon är så mysig, så social och liksom.. uppriktigt glad över att bli ompysslad och klappad på och pratad med. Sen att hon är svartsjuk som jag vet inte vad är kanske inte är hennes bästa drag, även om hon å andra sidan är himla gullig när hon visar att jag borde prata med henne och inte med någon annan (någon annan = annan häst, katt, hund, människa eller prata i telefon...). Försökte föra ett normalt samtal med en människa medan jag stod med boxdörren öppen och Zeppolin uppmärksamhetstörstande bredvid/bakom mig. Det gick sådär, för hon buffade glatt på mig mest hela tiden. När hon ser så fullifan och söt ut så är det svårt att säga till henne på skarpen att ge sig. Det är nog svårt att ta en småfnissig matte på allvar... ;)

Dock tar hon till sig tillrättavisningar snabbt när de väl ges. Som tur är. Det är sällan jag behöver bli ordentligt arg på henne. Skönt, för jag gillar inte att vara arg på djur. Inte människor heller för den delen. Dock drar jag mig inte för att tillrättavisa dem vänligt men bestämt om situationen kräver det. Jag är inte en mjukis ända in i benmärgen när det gäller djur även om många tycks tro det emellanåt..

Hur som helst.. Imorgon är det dags att lura pappa till Uppsala med min brors bil (kanske hakar nämnda bror och hans dotter på också) och dessutom låna en hästtransport så att jag/vi kan åka och hämta hö. Hoppas hoppas hoppas det är fräscht hö så att vi faktiskt har hö i transporten när vi åker hem igen och inte en tom transport. Håller tummarna för att det är bra hö, det vore skönt att ha det fixat och klart, därmed vore höstens/vinterns lunchfodringar med eget hö vara säkrade. Just nu lånar/köper vi balar av en i stallet tills vi får tag i eget. Det håller inte i längden liksom..

Få se om jag hinner rida innan hämtningen imorgon (åker runt halv tre) eller om det får bli en vilodag för tant imorgon. Det gör inget, även om hon vilade måndag och tisdag den här veckan också. Hon gick ett pass igår och så dagens skrittrunda plus att jag tänkt rida lördag och söndag också. Nåja, det visar sig.

Nu ska jag läsa lite bloggar och roa mig med annat innan jag lägger mig.