lördag 2 juni 2012

November ringde.

November ringde och ville ha tillbaka sitt väder.

Förstod att Zeppolin skulle komma och möta mig mer tacksam än någonsin när jag gick till hagen för att hämta in henne. Hon brukar komma till mig vid grinden de flesta gångerna jag hämtar henne, men inte alltid med raska steg. Idag däremot låg hon på gränsen till trav hela vägen fram. Blöt och kall häst! 

In med henne i stallet, ta av täcket som var genomblött och konstatera att hon skakar. På med termoinnetäcket som jag inte trodde att jag skulle behöva använda förrän kommande vinter och så in med hösilage i boxen så att hon kunde äta sig varm.  Uppskattat. När hon blivit varm och torr så borstade jag henne i gången och bytte till ett fleecefodrat regntäcke och så ut i hagen igen ett par timmar till. Ruskväder! Inte kul att vara häst i det här vädret. Å andra sidan är det myggfritt iallafall...

Innan jag åkte till stallet så stod jag och funderade i hallen om jag skulle ta långkallingar eller inte. Inte riktigt sådana funderingar jag ska behöva ha andra juni om man säger så. Blev inga långkallingar då det hade blivit för tight under ridbyxorna, men vintermössa på blev det åtminstone. 

Det ska tydligen regna imorgon också. Det ser jag inte framemot. Om det "bara" skulle regna så vore det så mycket bättre, men när det dessutom blåser kraftigt så blir det snabbt svinkallt och leder till frusna hästar (och ägare). :( 

Sambon har varit och dykt mest hela dagen. Åkte hemifrån strax före åtta imorse och dök upp hemma sisådär 12h senare. Genomfrusen han också. Imorgon är det samma grej igen, han ser inte framemot det. Dock är det bara att gilla läget eftersom det är den där dykkursens sista moment (två utomhusdyk) som de betar av den här helgen. 

Förresten är Zeppolins fd bästis (tillika fd hagkompis) på besök i stallet en vecka. I boxen intill henne står hon dessutom. När Zeppolin stod i boxen idag på eftermiddagen och såg henne genom ett fönster gå i en hage och dessutom gnäggade så blev tant helt till sig. "Kompiiiis!". Det gnäggades fram och tillbaka och det syntes att hon kände igen henne. Gulle. De får väl skvallra (tror iofs mest på "piiiiiiiiiip", de är trots allt ston..) genom gallret om kvällarna och nätterna. ;)




Inga kommentarer: