måndag 11 juni 2012

Tur ibland.

Ibland blir det så att man sover jättedåligt på natten, alldeles för få timmar och kvaliteten på sömnen är under all kritik. Man vaknar med huvudvärk och en önskan om att kunna dra täcket över huvudet och vakna en annan dag. Ni vet hur det är skulle jag tro. 

En sådan morgon hade jag idag efter en jobbig natt. Svårt att somna, vaknade flera gånger under natten och när jag väl lyckats somna om strax före klockan sex efter att ha varit vaken pga vattendroppade var femte sekund på metallfönsterbrädan på balkongen så vaknade jag av att katten spydde 06.40. Sådär höll det på helt enkelt, tills jag blev tvungen att kliva upp för att äta frukost och ta mig till stallet eftersom hovis skulle komma och serva Zeppolins hovar. 

Ni vet också att en värdelös start på dagen inte per automatik innebär att resten av dagen blir skit, även om det kan kännas så just när man vaknar och svär inombords över allt och inget pga sömnproblemen. Så var det också idag. 

När hästen, som förövrigt är den perfekta "kunden" för hovslagare pga sitt lugn och sin samarbetsvillighet (dessutom väldigt fina hovar av bra kvalitet!), var skodd så borstade jag henne och slängde på ett schabrak, luva och hackamore på henne och så gav vi oss ut på en tur. Hade tänkt ta en liten tur, som tar 25-30 minuter att skritta bara men då vädret var fint och det nästan var helt myggfritt (just då..) så passade vi på att ta en längre runda. Bestämde mig för att ta en väg vi inte gått sen i höstas, det verkade uppskattas för hon var pigg (väääldigt pigg), alert och glad hela turen. Rask skritt hela vägen hem med öronen spetsade framåt hela turen. Glad häst är glad! <3 

Turen innehöll bland annat hopp över ett dike med vatten i, idag tvekade hon inte ens. Annars kan hon ibland stanna till och titta på vattnet innan hon tar världens skutt över. Idag saktade hon iofs in skritten lite och så tog hon i så det stod härliga till med en matte på ryggen som dels höll i manen och dels blundade under språnget. Hoppa det där diket barbacka är alltid lika spännande. ;) 


Tant poserar fint innan vi gav oss iväg. Fina fina hästen! 
 
När vi var några hundra meter hemifrån så började det droppa lite smått från himlen, jag visste att det var regn på G men hade hoppats på att hinna hem innan det kom. Ju närmare stallet vi kom desto mer regnade det och när jag slutligen hoppade av så var det på gränsen till spöregn redan. Ut med hästen i hagen och så in i stallet för att slippa bli alltför blöt. TUR kan man lugnt säga, för två minuter senare öppnade sig himlen fullständigt. Spöregn är en sak, men det som kom där och då var ett skyfall. I mitt stilla sinne var jag oändligt tacksam över att Zeppolin varit så himla pigg och rask under turen så att vi hann hem i tid innan det DÄR regnet kom. Hade hon valt att skritta långsammare och liksom lunka fram på stigen så hade vi hamnat mitt i skyfallet och därmed blivit dränkta båda två till priset av en. Typ.. 
 
Stod 1,5m in i stallet och fick ta av mig glasögonen för att jag inte såg någonting pga alla vattendroppar som "blåste in" utifrån och landade på dem. Stod och var fascinerad av mängden vatten som kan vräka ner samtidigt, det blev spontana kraftiga vattenforsar ute på stallplanen och det blev blött på golvet en bit in i stallet. Jag behövde gå ut för att hämta mat till Zeppolin, men regnjackan låg i bilen så det var bara att vänta ut regnet och göra annat inne i stallet tills vidare. Hästarna brydde sig inte om mängden regn, de betade på som vanligt. Även när det mullrade under ett par minuter. Bara jag som satt inne i stallet med stallkatten i knät och höll tummarna för att åskan inte skulle bli långvarig, åskrädd som jag är - speciellt när jag är ensam.. Gillar det inte alls
 
 Joråsåatt.. det regnade en del ja.


 

Inga kommentarer: