måndag 24 februari 2014

Man får ändra sig.

Det är tur att man får ändra sig, det gjorde jag nämligen idag. Det blev ingen skogstur, det blev ett litet pass på ridbanan istället. Anledningen var att jag inte hann rida före intaget, fick sanera hästen från lera före intaget och rida efter. Då det redan börjat skymma när jag skulle rida så fick det bli ridbanan, hade nytt bett att prova och hade ingen lust att prova det i skogen när det redan börjat bli mörkt. Zeppolin hade siktet inställt på skogen dock, hon tyckte för ovanlighetens skull att det var en himla dum idé att vända bort (!) från skogen och gå hemåt istället när vi skrittade fram på vägen.

Waterfordbettet kom med posten idag, det var det jag skulle prova. Det är bra många år sedan hon hade ett sådant i munnen sist och jag kan tänka mig att det känns lite konstigt jämfört med "vanligt" tredelat eller "äpplebett" (tredelat eller rakt) som hon haft de senaste sex åren. Mycket skeptisk tant Z men skötte sig relativt bra ändå - trots "sladdrigt" bett i munnen.

Relativt bra alltså. Vet inte om det berodde på bettet eller om "mensåjobbigtattbehövajobba!"-flugan bitit henne i baken så att hon tramsade/bråkade till och från när vi skulle galoppera. Tror mest på det sistnämnda, så det bara var i höger galopp som hon övervägde att gå emot min vilja. Jag ska prova bettet i skogen en gång, sedan får vi hissa eller dissa efter det. Hon kändes bra framåt slutet, även om vi inte gjort något egentligen utan mest.. lallat runt och provat bettet och sådär. Gemensamt betyg efter dagens ridtur är 2p av 5 möjliga. Om det ändras återstår att se. Gör det inte det så återgår vi till de bett vi använder redan som det är. Det funkar det också, vore dock trevligt med ett.. hm. Ess i ärmen att ta till om det skulle behövas, så att säga.

Inga kommentarer: