Flås.

Vi måste bygga upp flåset, jag och hästen. Mest jag om jag ska vara ärlig. Det är på gränsen till pinsamt hur dålig kondis jag har när det gäller just ridning (mer exakt: vid galopp). Det är Zeppolin som får behandling för luftvägsproblem, men det är jag som flåsar. Hm. Jag hostar å andra sidan inte. Så det går kanske jämnt ut.. Eller inte.

Det blev vila för hennes del torsdag - lördag, mycket på grund av en massa jobb. Igår var vi ut i skogen en sväng med sällskap. Klättrade och sådär, bra träning! Zeppolin tyckte såklart att det var jobbigt att klättra, men sååå extremt jobbigt kan det inte ha varit eftersom hon mitt i den brantaste backen ändå försökte sno åt sig granris från träden intill. Tantskrälle.

Idag får vi se vad vi hittar på, varit där på morgonen för att puffa och ska tillbaka i eftermiddag före intaget  (som jag har) och ska nog rida då så att vi har det överstökat innan. Återstår att se vilken runda vi tar, ridbanan skippar vi oavsett. Skogen it is!

Piggt var det här.

Även om Zeppolin till synes var allt annat än sugen (det är hon sällan precis före intag när hon vet att mat väntar i boxen) på en ridtur när jag gjorde henne klar inför ridturen idag, så kan man säga att det ändrade sig i skogen. Energi finns det gott om, så att säga. Minst sagt.

Dagens sällskap var inte unghästen som var inplanerad som sällskap idag utan det blev Zeppolins ena hagkompis istället. Energin hos den hästen är det inget fel på heller kan vi konstatera. De gick hem före oss då ägaren skulle ha intaget. Jag och Zeppolin red en vända till i skogen för att hon skulle få springa lite mer. Det gjorde hon mer än gärna. Vem som blev flåsigast? Jag, såklart. Min kondis när det gäller trav och galopp är urkass, dessutom har jag hemsk träningsvärk nu som byggs på varje dag. Just nu är den på nivån "gör ont att sätta sig på toaletten för toalettringen gör ont i skinkorna". Bland annat alltså. Nåja, det är bra att man kan förena nytta med nöje. Ridning är effektiv träning det! :)

Idag hämtade jag ut medicin att ge Zeppolin. Tänkte börja imorgon men det blev att hon fick en dos redan idag. Mjukstartar lite, från och med imorgon ska hon dock puffas två gånger om dagen ett tag och sedan en gång om dagen. Hoppas det hjälper som det ska mot hostan hon har fått tillbaka i större omfattning igen. Ingen höjdarvinter det här.. utökad lersäsong bland annat. Jaja, bara hon blir bra så är jag nöjd. Hon har inget emot puffandet även om hon i början försöker att låta bli att andas alternativt ta småååå småååå andetag som knappt märks. Hjälper inte, matte kan vänta på de "riktiga" andetagen... ;)

Heja!

Idag vaknade jag och kände att jag var på gott humör. Minns inte när jag kände så senast, men så var det hur som helst idag. Tio timmars välbehövlig sömn i bagaget och upptäckten av solsken ute var en bra kombination skulle jag tro. Såg redan imorse framemot eftermiddagens ridtur. Sol är mycket bättre än snöblandat regn på tvären, mycket bättre ja.

Zeppolin hade passat på att ta ett besök i ett lerspa (båda sidorna av henne hade gnuggats in, tack för den liksom) och fick stå utanför stallet för sanering innan vi ens gick in för att göra oss klara för ridturen. Vi fick med oss en unghäst som sällskap och det är trevligt som omväxling. Jag trivs med att rida ut ensam, men då och då är det roligt med sällskap. Idag var det trevligt. Det blev både skritt, trav och till Zeppolins ENORMA glädje även galopp. En mycket pigg och nöjd Zeppolin satte av i en frisk galopp och var lycklig ut från topp till tå. Vid det här laget vet ju alla hur det är: glad häst ger en glad matte.. :)

Det var inte mycket galopp, men det räckte för att vi jag skulle bli flåsig och Zeppolin var nöjd som sagt, det märktes väldigt tydligt. Helt klart en lyckad ridtur!

Imorgon ska vi ut i skogen igen, då med annat unghästsällskap. En unghäst som är mer.. eh.. överallt och ingenstans samtidigt och som inte varit ute i skogen på väääldigt länge pga lång konvalescens pga problem med en hov. Har pga överskottsenergi och annat fått hålla sig till ridbanan för allas bästa och säkerhet, men imorgon ska Zeppolin agera stödhäst ("Snälla tanten som har tålamod med andra hästars trams" ungefär kan man säga) i skogen. Det går nog bra det också. Okej, jag har en gång ramlat av ner i ett djupt snötäckt dike pga den där hästen då hon sprätte runt in i rumpan på tant Z som i sin tur hoppade åt sidan (förklarlig reaktion, flygande häst in i häcken vill man inte ha!) ner i diket och avramlingen var ett faktum. Landade mjukt åtminstone.. Det var i mars förra året. Vintern som hade massor av snö och som aldrig tycktes ta slut. Jag räknar kallt med att sitta kvar uppe på min häst imorgon och hoppas andra hästens ägare också gör det på sin, hon skulle ha säkerhetsväst på sig sa hon utifall att.. Klokt val. ;)

Jag är uppe för sent igen så det är dags att runda av kvällen/natten och lägga sig. Hoppas på en bra dag imorgon också, om inte annat så ska visst solen visa sig även då. Håller en tumme för det.

Rutiner.

Det är lustigt det här med rutiner, hur de ter sig. Jag har lite olika rutiner i stallet beroende på vilken tid jag kommer dit, om jag ska rida eller inte, om jag har ett pass att ta, om det är morgon/förmiddag eller eftermiddag/kväll och så vidare i en oändlighet känns det som. Tänkte på det idag när jag var mitt uppe i att fylla på hennes påsar med hösilage.

Detta inlägg tillägnar jag helt enkelt det här med rutiner. Vilka jag har beroende på olika faktorer.

Eftermiddag en dag jag inte ska rida:
Då åker jag oftast dit runt 15.30 - 16 om jag inte har en tid att passa. Börjar med att mocka, lägga in intagsmaten, fylla på hennes påsar och hinkar, tömma skura och fylla på hennes vattenhinkar och sedan hämtar jag in henne. Är hon smutsig så att benen måste spolas så går vi dit först innan hon får gå in i boxen, är hon dessutom lerig för att hon rullat sig så är det borstning som gäller för att få bort det värsta. Kolla att hon är ok, släppa in henne i boxen och så är jag klar.

Förmiddag en dag jag inte ska rida:
Som ovan, men då hon är ute i hagen och inte ska in så kollar jag till henne i hagen och kollar även att de har vatten i hagen. Om det är klent med vatten så fyller jag på. Är jag där före lunch så fyller jag på en extra lunchpåse så det finns till lunchen den dagen plus till dagen efter.

Eftermiddag en dag jag ska rida:
Då gör jag som när jag inte ska rida, men med ridning som bonus. Är det nära intaget så kan det bli så att jag mockar, hänger in mat, fixar vattenhinkarna och sedan tar in henne och fixar påfyllningen av hinkar och påsar efter ridturen istället eftersom jag vet hur gärna hon vill in och äta (hungrig). Är det så att det är tidigt på eftermiddagen och hon ska ut igen så gör jag klart allt i stallet förutom vattenhinkarna. Tar in henne och rider och släpper ut henne igen, fyller på vattenhinkarna och så är jag klar.

Förmiddag en dag jag inte ska rida:
Är det tidigt på morgonen (pga utsläpp av hästar till exempel) så börjar jag med att rida så att hon kan få gå ut efter det. Efter det tar jag tag i sysslorna i samma gamla vanliga "favoritordning": Mocka, lägga in mat, fylla på påsar och hinkar, fixa vattenhinkarna, åka hem.

Har jag lunchfodringen så orkar jag sällan rida också, det händer att jag gör det och då gör jag det i sådana fall innan. Då gör jag klart alla stallsysslor (helst inklusive sopning av stallen innan lunchen också), sedan tar jag in henne för att rida och ha mig, sen släpper jag ut henne och fodrar lunch. Skönast att ha allt gjort innan själva lunchfodringen, blir så trött i kroppen av att gå fram och tillbaka med påsar till hagarna och att sopa. Så sopningen vill jag mer än gärna ha klart innan!

Är det en dag då jag velar angående ridning och motivationen är körd i botten så brukar jag börja med att rida, sen göra resten trots att jag helst vill fixa allt innan jag tar mig an själva hästen. Idag var det till exempel en sådan dag. Kom till stallet kvart i elva, lunchfodringen är någongång mellan halv tolv och tolv. Kände mig inte speciellt sugen på att rida då vädret var trist idag igen (inte som igår dock, då var det hemskt! Men red ändå..) och då det var så nära lunch så kände jag lite tidspress. Sådant kan lätt få mig att hoppa över ridningen och ta det en annan dag istället. Jag gick helt enkelt raka vägen till boxen för att ta grimman efter att ha skrivit upp mig på pass (vilket görs varje söndag) och så ut för att hämta henne. Jag red, smörjde sadel och träns en snabbis, fixade med alla sysslor och flyttade fyra hösilagebalar. Sedan var jag klar att åka hem.

Kväll en dag jag ska rida/inte rida, då hon redan står inne inför natten:
Fixar vattenhinkarna först, fyller påsar och hinkar och därefter mockar jag. När jag är klar med allt det så gör jag det jag ska med henne. Pysslar och rider eller bara pysslar.

Innan jag åker hem från stallet (oavsett när jag är där) så kollar jag vid något tillfälle framåt "slutet" att katten har mat, vatten och ren kattlåda uppe på skullen. :)

Har jag extra saker att göra, som att hämta in en ny hösilagebal eller sådär så brukar jag göra det innan jag fyller på påsar och hinkar, vill ha det överstökat då det är jobbigt att göra. Skönt att bli av med det så att säga..

Den här veckan har jag tagit mig ut på ridturer med motivationen på topp, med motivationen körd i botten, i vidrigt väder och i okej väder. Är nöjd med "hästveckan" som den varit. Heja heja!

Upp och så ner och så upp igen.

Vilken fin start på häståret det blev. Eller inte.

Första januari var jag och tanten ute på en ridtur, det var en onsdag. Planen för resten av veckan var att på torsdagen tömköra/longera henne, rida fredag och lördag. Torsdag var hon varm i ena frambenet från knät ner till hoven, vilket jag aldrig känt förut. Longerade henne ett par varv för att se om hon markerade eller var halt, men såg inget ovanligt. Hon fick vila. Fredag var hon fortfarande varm så det blev vila då också. Åkte till jobbet och när jag satt på bussen ringde de från stallet och sa att Zeppolin lade sig så fort hon kom in från hagen. Dissade alltså all mat (!) och lade sig. Låter inte som en frisk häst nej, paniken som infinner sig när man börjar jobba om en kvart och inte får tag i en vikarie som kan hoppa in för en så att man kan åka till sin sjuka häst.. Inte nice. Tack vare snälla stallkompisar och veterinär (som också har häst där) som kunde kolla till henne och hålla koll så jobbade jag på till kvart över åtta (började halv sex). En kollega hoppade in för mig på jobbet och jag tog bussen hem för att sen ta bilen till stallet. Då mådde hon bra igen, var hungrig och sådär. Kolikvibbar, men det gick över inom ett par timmar som tur var. Puh. Jag åkte tillbaka till jobbet så att jag var där halv elva. Nästa dag var hon sig själv fullt ut, bortsett från att hon fortfarande var varm i det där benet som var varmt redan på torsdagen. Ingen ridtur då inte. Söndag var hon också varm i benet, fortfarande alltså plus att hon haltade jättemycket när jag tog ut henne från boxen för att ställa henne i stallgången. Gick en extra sväng i stallet efter det och så ut för att borsta bort lera, då märktes inte den där hältan av alls. Mycket konstigt. Bestämde mig för att låta veterinären ta en titt på hennes ben nästa dag.

Tur det, för det var ju självklart (med tanke på den eviga höstlerslaskiga vintern som inte blev vinter på riktigt förrän häromveckan..) en hovböld som gömde sig i hoven och orsakade värme och ömhet. Dränera den och så på med gips. En dag fick hon ha boxvila pga äckliga blöta leriga hagar, sedan fick hon gå i sjukhage sex dagar. Först i en liten och sen i den stora när snön kom. Omgipsning tre gånger, sedan kom hovslagaren på tisdagen (8 dagar efter upptäckten av bölden) som planerat sen förra skoningen och trollade dit en sula mellan hov och sko. Peppar peppar så verkar hon vara bra nu, men jag avvaktar lite med att rida. Skritta kan jag ju göra, men det får vänta några dagar till.

Igår gav vi oss ut på en månskenspromenad på kvällen. Stjärnklart, svinkallt och fullmåne som lyste upp så mycket att jag inte behövde använda pannlampan mer än i skogen. Vi tog en genväg över en äng när vi skulle upp i skogen och herregud vad det var jobbigt att gå i snön med en pigg häst. Jag flåsade som om jag aldrig ens tänkt tanken på motion. Det blev bättre efter halva promenaden, i skogen var det lika mycket snö och kallt var det som sagt (tio minus) men det kändes lättare trots det. Zeppolin verkade nöjd över promenaden och jag också, även om det lär dröja innan jag går den där rundan till fots igen. 2,81km blev det på 28 minuter. Zeppolin ställde sig och sov efter att ha druckit vatten efter turen, själv hasade jag omkring och fixade det sista innan jag åkte hem rätt mör i kroppen och knoppen.

Vi får ta en kortare promenad nästa gång..

Såå.. vi har betat av två sjukdomsgrejer inom två veckor in på året. Nu kan det bara bli bättre va?
Vi säger så. Jag och tant ska ha ett fantastiskt år tillsammans, det är jag övertygad om.

Inte så svårt att ha fantastiska år med henne, år efter år. Min allra bästa vän, det är hon det.

Häståret.

2013, hur har det varit när det gäller hästeriet?

Jovars. Kunde nog ha varit bättre, på så många sätt. Men det har varit helt okej, om man bortser från de där dagarna i juli då hon inte kunde äta/svälja mat av någon okänd anledning. Bortsett från det har Zeppolin mått bra, det glädjer mig.

Önskar att vi byggt upp mer muskler och fått bättre kondis (båda två), men det är som det är. Nya friska tag 2014. Avger inga löften eller sätter upp planer, för de är svåra att hålla har jag märkt. Bättre att ta det som det kommer och sträva efter att få igång motionen sådär lagom mycket så att vi båda är nöjda. Ett löfte kan jag väl förresten ge, att hoppa mer 2014 än vad vi gjort 2013. Hon älskar det och vem är jag att hindra henne från att ha roligt (hopproligt) oftare? :)

Nu lägger vi 2013 bakom oss och välkomnar 2014, må det vara ett bra år för både mig och Zeppolin. Tant fyller 23 år och jag fyller 30 år. Hej och hå vad tiden går.

Bra känsla.

Idag när jag och Zeppolin gav oss iväg ut på en ridtur i skogen så tänkte jag att idag får det nog bli lite mer jobb än att bara skritta ut på långa tyglar. Sist red jag barbacka och med hackamore (långa tyglar), hon var extremt pigg (racerskrittade glatt mest hela ridturen..) och jag var trött. Idag hade jag sadel, eftersom jag dels misstänkte att hon skulle vara pigg och dels för att jag ville ha reflexländtäcket på. Smidigast med sadel då. Tog det "vanliga" tränset och så gav vi oss iväg. Kändes redan från början när vi skrittade mot skogen på vägen att hon var på mycket gott humör. Bådade gott! :)

Väl i skogen fick hon skritta på långa tyglar en stund till innan jag kortade dem för att påbörja någon form av arbete. Så fort man kortar tyglarna på henne så börjar hon gå lite snabbare, blir extra alert,  hela hon skiner upp och öronen spetsas än mer framåt. Detta för att enligt henne finns det tre anledningar till varför matte kortar tyglarna: 

• Det är dags att trava. ROLIGT!
• Det är dags att galoppera. ROLIGT!
• Vi närmar oss något läskigt. INTE ROLIGT MEN MAN MÅSTE VARA PÅ SIN VAKT!

Punkt tre förstår jag dock inte riktigt, jag brukar nämligen inte korta tyglarna när vi närmar oss potentiellt läskiga saker. Just för att hon då definitivt tror att det är något att vara rädd för, men ibland är det dock läge för att korta tyglarna ändå. Hur som helst... 

.. Inse vilken besvikelse när vi inte alls skulle springa bara för att jag kortade tyglarna (bör nog tillägga att jag sällan travar/galopperar direkt efter att tyglarna kortats men hon vet ju att det oftast är på G inom en överskådlig framtid. Långa tyglar = får absolut inte göra annat än att skritta = tråkigt), kortvarig besvikelse dock eftersom hon var så pass pigg och positiv att hon istället fokuserade på det jag bad henne om.  En bra känsla infann sig nästan omgående, både hos mig och henne verkade det som. Jag blev lite förvånad över att hon var så samarbetsvillig. Hon är ju ändå.. som hon är när vi är i skogen. Skogen har alltid varit lite av en "frizon" från "seriöst arbete". Kan inte riktigt förklara det där men.. nåja. Jag brukar iallafall inte ägna en hel skogstur till att kräva saker av henne. Vilket jag gjorde idag och det gick jättebra! Det var bara vid ett tillfälle som hon försökte smita ifrån det jobbiga genom att trava några steg, bortsett från det så var hon väldigt lyhörd och svarade på små hjälper. Hon fick som "belöning" trava en del utan krav på arbete, utan hon fick springa lite som hon kände för (läs: fort) och var glad. Efteråt fick hon dock ändå avsluta med att jobbas lite igen, vi slutade på topp kan man säga.

Det var en nöjd häst och en nöjd matte som skrittade hemåt igen. Hoppade av när vi kom till grusvägen som leder hem. Det är nog hennes favoritdel av våra ridturer, när jag hoppar av och (om hon inte har hackamore) knäpper upp nosgrimman och lättar på sadelgjorden om vi har sadel..  för att sedan gräva fram två godisar ur fickan som hon får moffa i sig. Sedan traskar vi vidare hem, idag med en otroligt bra känsla i våra kroppar. 

Det är sådana här stunder/ridturer som gör det extra mycket värt att att ha häst även om det stundvis är.. rätt slitigt och framförallt dyrt att ha häst. Det är rätt trist också när det är så himla lerigt och blött ute i hagarna och en massa löv som hon halkar omkring på i skogen när man rider, men i slutändan är det SÅ värt att ha häst. Hon är trots allt min bästa vän, med allt vad det innebär.. :)