Framåt var det här.

Igår skrittade jag ut en sväng, som mjukstart efter sex dagars vila för Zeppolins del. Jag har jobbat en hel del och därefter skitväder som knappast lockade till ridning (spöregn och vind). Vi hade sällskap av en ponny när vi var ute, de hakade på när ägaren fick höra att vi bara skulle skritta. Zeppolin var på gott humör och ville vid tre (!) tillfällen svänga in i skogen "sådär ändå", där det inte var stigar alltså. Jag sa åt henne att när vi har sällskap så får vi kamma till oss och hålla oss på den planerade rutten och inte ta avstickare in i skogen över stock och sten. Inte blev hon putt för det inte, utan gick glatt vidare där hon skulle istället. Grusvägen hem hade hon väldigt bråttom så vi gick ifrån ponnyn där. Lagom socialt av oss. Inte. ;)

Idag fick hon gå in och äta lite innan vi gav oss ut på en tur i skogen. Hade inte hjärta till att rida henne direkt "från hagen" eftersom jag hörde magen kurra när jag borstade bort all lera utomhus innan jag kunde ta in henne i stallet. Hon fick därför äta lite medan jag fixade klart alla höpåsar och hinkar, därefter var det dags för ridtur. Måttligt glad häst när jag tog ut henne mitt i middagen, men när vi väl skrittat iväg så var det glömt och hon var på strålande humör. Trevligt!

Kände på mig att hon skulle vara pigg och behövde springa av sig lite så det var en del trav och galopp inplanerat. När vi hade galopperat och skulle trava av (ett varv runt lilla öglan) så var hon verkligen superfin! Hon var framåt och gick på tygeln som hon skulle och kändes bara hur mjuk och härlig som helst. Sådant får en verkligen på gott humör. När vi saktat av till skritt och hon fått långa tyglar så hoppade jag av och ledde henne sista kilometern hem. Nöjd häst - nöjd matte. :)

1,5 vecka sedan bytte jag till vanligt tränsbett då jag skulle longera. Har inte orkat bytt tillbaka till annat bett sedan dess och tur är väl det kan man säga. Hon går nämligen mycket bra på vanligt tränsbett! Hoppade till och med på ängen häromveckan med det bettet på, gick utmärkt och bromsen funkade ändå som den skulle. Idag var bromsen lite knagglig på ett par ställen när vi skulle bromsa in lite i galoppen, men det är smällar man får ta. Det är ändå inte meningen att man ska behöva dra dem i munnen en massa för att de ska sakta ner/stanna, lyda ska de göra ändå. Brukar dock ändå ha skarpare bett än vanligt tränsbett för att det brukar funka bättre, men nu när hon har haft det vanliga tränsbettet ett tag och det funkar bra så känns det onödigt att byta till annat. Kommer dock byta till det tredelade när vi ska hoppa lite mer seriöst, hon blir lätt lite väl taggad och då är det himla bra om jag kan få lite "hjälp" med inbromsningen. Fusk med skarpare bett men äh - hon har mest gått på tredelade bett hittills i sitt liv och det funkar bra i sådana lägen, då känns det som om vi fortsätter på den linjen vid just hoppning. I övrigt kan vi lalla runt med vanligt tränsbett som vi gör nu. Ena tränset har nu vanligt tränsbett som sagt, det andra har jag hackamore på. Varvar mellan dem och rider med båda tränsen varje vecka, aldrig en vecka med enbart ena tränset. Omväxling förnöjer. Beror lite på vad vi ska göra och i vilka gångarter.. :)

Imorgon blir det antingen en tur i skogen eller vila. Det beror, med handen på hjärtat, på vädret. Är det dåligt väder så tänker jag inte rida. Det blir varken hon eller jag glad av. Är det uppehållsväder så tar vi en tur. Annars blir nästa tur på söndag eftersom jag jobbar hela lördagen (går av dygnspass halv sex) och sällan är sugen på att rida efter det på kvällen. Kanske blir longering eller "lydnadsträning" på ridbanan i bästa fall. Få se vilket humör vi är på när helgen kommer.

Myter.

Det finns en del myter när det gäller hästar, om hur vissa hästar är beroende på färg, virvlar i pannan och öronlängd.. och så vidare.

Zeppolin har långa åsneöron. Det tror jag att de flesta som träffat henne kan skriva under på.

Vilket, enligt en myt jag läste om senast häromdagen, innebär att hon är klok och kommer att leva länge.

Det stämmer. Åtminstone första delen av den myten, att hon är klok. Det är hon. Att hon kommer att leva länge kan jag bara hoppas på ska stämma in också, i år blir hon 23 så än finns det gott om utrymme för att bli en gammal gammal häst... ;)

Hopp och skutt.

Idag hade jag planer på att hoppa. Hade tankar om att bygga ett hinder eller två på ridbanan för ändamålet. Sedan insåg jag hur mycket det blåste ute och jag tappade lusten. Dessutom är det drygt att hoppa när det är andra på banan så jag bestämde mig för att vi skulle rida lite i sommarhagen (den som Zeppolin med hagkompisarna går i from förra året). Där står tre hinder, två små kryss och ett annat.

Jag tänkte att om hon känns okej (läs: inte alltför pigg) så kan vi hoppa några språng. Hon kändes lite trött men ändå framåt, med andra ord perfekt för att hoppa. Första språnget blev knappt ett språng då Zeppolin tycker att det här med att travhoppa är för töntar och dessutom var det ju så lågt att det knappt var värt att lyfta benen. Dock hoppade hon istället för att ta ett stort travsteg över. Efter det kom hon på vad det var vi precis gjorde - vi HOPPADE ju! Om än lågt och i trav, men vi HOPPADE. Sen gick det knappt att få henne att springa ordentligt (läs: som jag ville att hon skulle). Skritta gick knappt, hon skulle småtrava istället och bara väntade på en galoppfattning. Här skulle HOPPAS och det ordentligt! Vi pratar alltså om kryss som i bästa fall är 40 cm i mitten där bommarna möts. Om ens det.

Det där jag tänkte om att hon kändes lite trött var nu ett minne blott. Hon var taggad och tog det hela på största allvar. Så fort vi vände upp mot ett hinder i galopp så var 5-7 galoppsprång innan avstamp/avhopp av modellen "laddad från topp till tå inför stort hinder". Hon laddade som om det vore en meter eller högre. Sögs mot hindren som om det satt en stark magnet i bommarna som drog henne till sig. Blev väl fem språng totalt varav fem blev lyckade. Mycket pigg häst som hoppade stort och ordentligt. Stark, men det är hon alltid vid hoppning. Pigg likaså. Snacka om att hon saknat att få hoppa.. Men nu har vi tagit första steget till det (stocken i skogen räknas inte). Heja oss! :)

Dock måste vi ha en diskussion om det här med att svänga och sakta av när matte (dvs JAG) säger det. Inte tio meter senare eller något sådant. Hon var så pigg och taggad av hoppningen att hon ignorerade det faktum att jag tyckte att hon skulle sakta ner efter varje språng och för all del svänga istället för att galoppera in till mitten av hagen eller så innan hon var artig nog att lyssna på vad jag sa/gjorde. Knäpptant. Nog för att det är roligt att hoppa, men man måste lyssna även efter hindren. Helst alltså. ;)

Jag förstår henne dock.. det var ett tag sedan vi hoppade "ordenligt", när det dessutom var på en så pass öppen yta istället för på ridbanan där hon har mindre svängrum (bra för mig iofs..) efter varje hinder och därmed måste svänga (om än tvärt ibland pga sprallig efter språng) vare sig jag säger det eller inte så blev det liksom gladjerus modell stor i henne. Hon var genomlycklig under hoppningen. När vi sedan skulle trava av så sneglade hon mot hindren hela tiden, trots att vi travade av i andra änden av hagen just för att hon skulle fokusera bättre och varva ner. Hon hade gärna hoppat lite till, men jag tyckte vi kunde nöja oss med fem språng idag. Mjukstart. :)

Mycket nöjd häst efter ridpasset. Det vet vi alla vad det innebär: Nöjd häst = nöjd matte.

:)

"Fixa lite".

Idag hade jag lunchfodringen i stallet. Det innebär inget speciellt mer än att bära ut påsar med mat till alla hagar och att sopa alla tre stallen. Sopandet är jobbigast, därför brukar jag göra det innan jag slänger ut mat till dem. Idag mockade jag och slängde sen ut maten för att därefter ta tag i sopandet. Efter sopandet krattade jag stallplanen + "plattan" utanför stora stallet och sopade så gott det gick. Där någonstans dog min kropp tröttdöden, men det är som det är. Zeppolin hade dagen till ära varit ute naken och haft lerspa med dubbelsidig lerinpackning.

Om mina armar kändes sega och trötta när jag skulle borsta ren henne så gott det gick inför en ridtur? En aning. Så går det när man bestämmer sig för att "fixa lite" (krattandet) när hon ändå åt sin lunch i hagen. Det var min (och två andras) tur att kratta och greja denna vecka och jag vet att imorgon kommer jag inte ha ork till det. Så på så sätt var det skönt att få det gjort idag, även om kroppen nu är redo att kasta in handduken för resten av dagen/kvällen. Dock ska jag jobba, men det är inte lika slitsamt som stallpyssel.

Man skulle ju kunna tro att det räcker med fysiska aktiviteter (utöver ridning + den dagliga markservicen) för resten av helgen, men så är det inte. Imorgon ska jag åka och hämta ett lass hö, eftersom jag måste ha hö att ge till lunch. Zeppolin får hösilage övriga måltider men till lunch måste hon ha hö då hon delar hage med en häst som inte får äta hösilage. Får åka en bra bit för att hämta hö, men det är bara att gilla läget. Jag slipper tänka på höproblemet sedan när jag väl fått hem hölasset. Hur jag/vi ska få upp balarna på skullen är för mig en gåta än så länge, de väger en del och.. ja. Skullen är högt upp. Det löser sig, det är morgondagens problem.

Puh.

Dagens ridtur var trevlig iallafall, Zeppolin var lagom (!) pigg och vi hoppade till och med den där stocken som vi hade som mål att hoppa över någongång och redan hoppat en gång. Hon hoppade av lite för tidigt så det blev ett gigantiskt språng över men jag var beredd på det så det gick bra, hon tyckte det var roligt. Såklart. :)

Nu hinner jag vara hemma i 1,5h till innan jag ska iväg och jobba. Ska förbi affären innan för att köpa "något gott" (kanske slår till på chips idag?) att tugga på ikväll på jobbet. Just nu sover Filip, men när han vaknar så ska jag vara med honom tills jag måste åka. Knappt sett honom i helgen nämligen, blir mer av den varan nu till veckan när jag är ledig fyra dagar innan det är dags att jobba igenom på fredag. Det rullar på!

Planen är att vi ska hoppa några språng någon dag denna vecka, få se om det blir av och när det isåfall blir av. Inget märkvärdigt, lite hopp och skutt bara för att komma igång med den biten av ridningen också. Har skaffat nya stigläder nu så att jag kan korta dem mer när jag rider än vad jag kan på de nuvarande. Har dem på sista hålet och de är precis lagom långa för vardagsridning men vill jag hoppa eller korta dem av annan anledning så går det inte och på dem vill jag inte göra fler hål. Med andra ord var det bara att köpa nya (bättre) som är kortare från början så att jag slipper använda sista hålet på dem.

Så. Nu ska jag fika lite så att jag orkar med resten av dagen.

Den flygande köttbullen flyger igen.

Tant Z var ju ju inte riktigt i form i tisdags,  ur form på mer än ett sätt. Hon fick vila onsdag och igår tog vi en kort promenad som hon uppskattade trots att det var matdags. Hon åt lite mellis på vägen kan man säga. ;)

Imorse skulle vi ut på en tur i skogen. Klarblå himmel, frisk luft och glad häst. Om hon var pigg? Jepp!

Blir tant Z rädd för en skum skåpbil som har oljud för sig (någon form av motor i bak eller generator) rätt högt? Rörde knappt en min. Inte ens de hästätande ekorna som brukar hungra efter lite äldre bruna ston var läskiga idag. Inte alls faktiskt. Däremot en stor stock i skogen (har ju bara ridit förbi den 150ggr..) och en liten torkad tallkvist var potentiella Zeppolinmördare. Tramstant. ;)

Vi skulle galoppera. Jag tänkte "en lagom frisk galopp". Zeppolin tänkte "spränga ljudvallen med racergalopp". Blev någon form av kompromiss som ändå lutade mer åt hennes önskemål än mina och ekipagets framfart kan bara beskrivas ungefär: "Den flygande köttbullen med ryttare på".

Hon är inte trött längre som i tisdags.

Inte det nej. Inte alls!

Eller jo det gjorde jag.

Jinxade till det alltså, genom att igår skriva att jag inte gjorde det. Zeppolin var nämligen ur form igår när vi gav oss ut i skogen. Hon skrittade långsamt hela vägen från stallet upp till stora vägen, det i sig är väl inte så konstigt - hon gör det ibland. Speciellt om ridturen är precis före lunch eller intag (igår var det precis före intaget), entusiasmen är rätt låg då när hon vet att det vankas mat hemmavid.

Dock gick hon långsamt inne i skogen också, kändes som om hon lämnat all energi hemma. Jag var själv ur form på grund av rätt omfattande träningsvärk. Jag tänkte att hon kanske piggnar till av lite trav, det brukar hon göra för det mesta. Vi travade lite och visst var hon mer entusiastisk då, med öronen spetsade framåt och positiv. Men det saknades liksom lite.. "umpf" i det hela. Så fort vi saktade ner till skritt så var den långsamma snigelhästen framme igen, även när vi skrittade hemåt så gick hon som en .. en.. gammal tant! Hemåt brukar hon ha lite mer bråttom, men inte igår inte. I skogen stannade hon här och där för att äta lite blåbärsris och annat mumsigt, sen gick hon i sakta mak framåt igen och så äta lite. Det fick hon, det var en sådan dag. Jag hoppade av i skogen och så promenerade vi hem, även på grusvägen hem så verkade hon lite.. ur form.

Inte halt, inte varm i något ben eller så, ingen feber eller annat knas. Bara ur form. Kanske hade hon också lite träningsvärk eller så var det bara en dålig dag rent allmänt (för min del är tisdag veckans sämsta dag, igår var det just tisdag..). Jag är bara inte van vid att hon är sådär, så jag var inte helt nöjd efter ridturen. Med "inte nöjd" menar jag att det inte kändes som vanligt och sådant bekymrar mig alltid. Tänker igenom vad som kan tänkas fela, om det inte är "en dålig dag rent allmänt" som är anledningen alltså. Hon hade en jobbig dag i måndags då hon hostade en del när jag red, mer än vanligt. Igår hostade hon inget när jag red, bra det iallafall. Behandlingen är inte avslutad än så än finns det utrymme för förbättring. Väderomslaget gör nog sitt också kan jag tänka mig, när det gäller formen alltså.

Idag är en ny dag, förhoppningsvis är hon i bättre form idag. Idag ska jag inte rida, idag tar vi en promenad i det fina vädret. Det får duga för denna dag, åter upp på hästryggen imorgon.

Heja oss!

Jag jinxade inte till det hela genom att skriva om det, det där om att det flyter på med ridningen just nu. Det flyter fortfarande på bra, även om det nu blev tre dagar med vila pga jobb i slutet av förra veckan. Hon hade vilat sig i form, om man med form menar "pigg". Inte bara energisk utan pigg som i mycket uppmärksam på omgivningen. Om man med uppmärksam menar "rädd" och att hon plötsligt tyckte att två cyklister på stallvägen var bland det läskigaste hon sett under sina snart 23 år på jorden. Vi pratar alltså om att stanna till, spänna sig till bristningsgränsen, andas ljudligt och ha ett hjärta som bultar så hårt att jag känner det där jag sitter uppepå och skakar på huvudet åt tramstanten. De hoppade av sina cyklar, den vuxna sa till barnet lite lugnt att "det är konstigt att så stora djur kan bli rädd för så små saker". Jag klappade Zeppolin och så gick vi förbi och faran var över. För den här gången.

Urfånigt. Med tanke på att vi möter cyklister mer eller mindre dagligen, både på vägen och i skogen (då är det sportiga människor som är ute och cyklar i terrängen, galningar) och hon brukar knappast bry sig. Har man vilat i tre dagar, det är fint väder (vårkänslor!) och det blåser lite så blir det lite nerver utanpå kroppen så att säga. Jag bestämde där och då att det var läge att göra något som tröttade ut henne, inte bara tralla runt en runda och nöja sig med det. Vi gick för att klättra, sen trav och galopp på det och när vi saktade av till skritt för att skritta resten av vägen hem så gick luften ur henne fullständigt. Trött och nöjd häst. Trött och nöjd matte. Allt gott så. :)

Igår blev det lite joggning på ridbanan bara, utan sadel. Det gick bra och vi var relativt överens om vad vi skulle göra och när vi skulle göra det och hur vi skulle göra. Ett bra pass. Idag skiner solen tokmycket så idag blir det en tur i skogen, blir nog roligast så! Dessutom rider jag sällan två dagar på raken på ridbanan, det är tråkigt.. Det är vi rörande överens om.

Nu ska jag ta och göra mig klar för att åka till stallet. När jag lade Filip för sin vila en stund sedan så låg jag och tänkte på hoppning. Vi får se när vi tar och hoppar några språng framöver. I söndags när hon var sådär överdrivet pigg och alert så hoppade hon över rötter (!) i skogen i galoppen. Eller nåja, hon hoppade över en gren som låg på stigen men över rötter så tog hon stoooooora galoppsprång. Det gör hon aldrig. Jag tror att hon är redo för att hoppa lite eller åtminstone galoppera över bommar. Å andra sidan.. sist vi skulle galoppera över bommar så hoppade hon dem som studs när de låg på marken. Går nog rakt på att bygga ett hinder eller två som hon får gymnastisera över. Nästa vecka kanske. Jo, så får det bli!