Hoppade med Zeppolin idag. Hon har inte hoppat hinder på flera år. Själv har jag inte hoppat hinder sedan.. ehrm.. 2004 eller kanske kanske 2005. Då några enstaka språng. Vi måste komma igång med hoppning, blir ett par ggr i veckan nu i två veckor eftersom vi förmodligen ska tävla 26:e april. Vi är iallafall anmälda, men jag hinner ångra mig ungfär trettiotolv gånger per dag. Speciellt idag när vi hoppade. Även om det var roligt, jobbigt för kroppens alla muskler och det var som att rida på en tidsinställd bomb! Hon ÄLSKAR att hoppa och tävla. Hon har inte "fått" hoppa på flera år eftersom hon varit dräktig och så vidare. Nu får hon hoppa igen och det är myyyyycket hoppenergi som finns lagrat och hon slår ut som en vacker lycklig blomma när hon får hoppa. Laddad, taggad och pigg i varenda cell i kroppen. Jösses.. jag hade fullt sjå med att bromsa hästen medan hon i sin tur hade fullt sjå med att vara glad och stark och nämnde jag stark? "Sakta ner" fanns inte riktigt i hennes vokabulär, men det gick ändå bra. Över förväntan minst sagt!
Visserligen ramlade jag av (*fnissar lite åt hur knäpp hon är ibland*), men det är sådant man får räkna med när man sitter på en hopphäst som inte fått hoppa på länge och som har en tendens att bli "studsig" efter hindren.. Det var vid sista rundan (jag hade tänkt det så iallafall) som vi kom lite för snabbt in i kombinationen (av två hinder), vilket ledde till att vi petade ner översta bommen på första hindret och det blev ett bra språng över andra... MEN.. det är nu det kommer ett men.. hon drog igång en rodeoserie efter landningen och det fanns inte en chans för mig att sitta kvar om jag så hade kämpat mig blå. Ingen idé att försöka helt enkelt och jag landade sådär snyggt (inte..haha) i backen och fick ett litet skrapsår på ena armbågen men dte var också allt. Zeppolin befann sig tre meter bort när jag reste mig för att borsta av gruset och hoppa upp igen. Hon brukar backa undan eller gå åt sidan om jag har ramlat av (det här är fjärde gången på 10,5 år..) för att inte kliva på mig eller sådär. Först upp med nerfallna bommen och därefter upp på ryggen igen för att hoppa de tFre hindren igen för att avsluta "hoppträningen" på ett bra sätt och den rundan blev bra.
Nästa gång vi hoppar, vilket det inte dröjer överdrivet lång tid till så ska vi träna mer på tempoväxlingar och jobba på att hon _måste_ lära sig att även om hon är taggad och pigg så ska och bör hon lyssna när jag vill sänka tempot. Det är såklart en självklarhet och hon gör det i vanliga fall och med sin ägare som hon tävlat så himla mycket med, men hon måste lära sig att det gäller mig också trots att vi inte hoppat så mycket tillsammans. Jag tror att hon kommer att lära sig hur jag funkar i samband med hoppning och förhoppningsvis lär jag mig henne också så att säga. För trots att jag ridit henne under alla dessa år, så är det inte många gånger vi pysslat med hoppning just för att Pernilla tagit hand om den biten då de tävlat och tränat. För min del har det mest varit skogsturer, markarbete och dressyr helt enkelt och något enstaka hopp över hinder per år.. ungefär.
Jag kommer att byta träns nästa gång, jag ska ta det tränset jag hade tänkt ta idag men som jag valde att inte ta då jag kände att jag ville prova med det vanliga (rakt äppelbett och engelsk nosgrimma). Inser dock att tränset med pullargrimma och tredelat bett är att föredra då vi ska göra annat än att bara slörida. Det får det bli nästa gång helt enkelt och när vi ska rida markarbete/Dressyr på ridbanan.
Det var allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar