Jinxar lite, kanske?

Borde eventuellt inte skriva att det flyter på bra med ridningen just nu, för då händer det väl något som ställer till det men skitsamma - skriver det ändå: Det flyter på bra med ridningen! :)

Framförallt kommer vi iväg på ridturer mer regelbundet än vi gjort på länge, skön känsla även om motivationen ibland sviker men det släpper när vi väl kommer ut och iväg. Zeppolin är till exempel måttligt road över att bli riden precis före intaget och entusiasmen vid borstning och allt det där är lika hög som hos en platt gråsten eller något liknande. Dock är det så att när jag väl är uppe på ryggen och vi lämnat stallplanen så tycker hon att det är rätt okej ändå, tar vi oss dessutom till skogen så piggnar hon till än mer och har roligt. Med andra ord är det win-win om vi tar oss iväg, även de där dagarna då det känns motigt från mitt eller hennes håll (eller för all del bådas).

Idag var det fint väder och då kan man inte hoppa över ridning, det är sådana här dagar man ska ta tillvara på och sen när det blir skitväder så kan man med gott samvete skippa ridningen utan att känna att det påverkar ens "ridschema" negativt. En tur i skogen blev det och hon var pigg, jag var trött i benen så det var jobbigt att rida lätt men det var bara att gilla läget då vi höll oss till enbart trav idag. Bra för flåset, för oss båda...

Om fyra månader blir hon 23 år "på riktigt". Vi satsar på att vara i bra form tills dess, sommarbete och annat till trots. Om vi håller samma regelbundenhet gällande ridningen hela vägen fram till sommaren och i sommar så kanske vi rentav uppnår årets mål redan före sommaren istället för framåt hösten. Vad målet för oss är? Att starta i en pay and jump någongång i år. I år SKA det ske, jag vet vad vi måste jobba med innan vi kommer så pass långt att vi kan anmäla oss till en och ta oss iväg men iväg ska vi förr eller senare. Målet väl på plats är väl att klara oss runt banan helskinnade (eh, gäller främst mig) och utan att hon går helt bananas pga något i stil med "jätteroligt att hoppa, bäst att springa fort mellan varje hinder!". Felfri ritt är inte det viktigaste, utan att det känns bra för oss båda. Att vi gör det tillsammans som ett team och inte att jag flänger med som en vante.

Skulle vi hoppa en bana nu, låt säga till exempel imorgon, så skulle det inte gå bra. Visst skulle vi väl ta oss över alla hinder på ett eller annat sätt men hon skulle utan tvekan dra iväg mer än nödvändigt då hon är svag i framförallt höger galopp. Är en fördel om hon blir starkare i den (och överlag) innan vi ger oss på att kamma till oss tillräckligt för att ta oss runt en bana med hinder utan att bli förväxlade med Mulle Mustang goes brun äldre tant Zmed fläng-matte som inte hänger med i svängarna. Hon tycker det här med hoppning är.. väldigt roligt. Så att säga. Jag tycker i och för  sig också det, men vi har lite olika syn på det här med vilken hastighet och höjd som gäller. Jag tycker vi kan hålla ett "lagom" tempo mellan varje hinder. Hon tycker "Studs studs springa fort studs studs springa fort" och gällande höjd tycker jag att max 80 är lagom och hon tycker att det är en meshöjd. Vi får mötas på mitten antar jag gällande både höjd och hastighet. Antar jag. Eh.. ;)

Nåja, vi njuter av våra ridturer och har roligt. Det är vad som känns viktigt i slutändan. :)

Man får ändra sig.

Det är tur att man får ändra sig, det gjorde jag nämligen idag. Det blev ingen skogstur, det blev ett litet pass på ridbanan istället. Anledningen var att jag inte hann rida före intaget, fick sanera hästen från lera före intaget och rida efter. Då det redan börjat skymma när jag skulle rida så fick det bli ridbanan, hade nytt bett att prova och hade ingen lust att prova det i skogen när det redan börjat bli mörkt. Zeppolin hade siktet inställt på skogen dock, hon tyckte för ovanlighetens skull att det var en himla dum idé att vända bort (!) från skogen och gå hemåt istället när vi skrittade fram på vägen.

Waterfordbettet kom med posten idag, det var det jag skulle prova. Det är bra många år sedan hon hade ett sådant i munnen sist och jag kan tänka mig att det känns lite konstigt jämfört med "vanligt" tredelat eller "äpplebett" (tredelat eller rakt) som hon haft de senaste sex åren. Mycket skeptisk tant Z men skötte sig relativt bra ändå - trots "sladdrigt" bett i munnen.

Relativt bra alltså. Vet inte om det berodde på bettet eller om "mensåjobbigtattbehövajobba!"-flugan bitit henne i baken så att hon tramsade/bråkade till och från när vi skulle galoppera. Tror mest på det sistnämnda, så det bara var i höger galopp som hon övervägde att gå emot min vilja. Jag ska prova bettet i skogen en gång, sedan får vi hissa eller dissa efter det. Hon kändes bra framåt slutet, även om vi inte gjort något egentligen utan mest.. lallat runt och provat bettet och sådär. Gemensamt betyg efter dagens ridtur är 2p av 5 möjliga. Om det ändras återstår att se. Gör det inte det så återgår vi till de bett vi använder redan som det är. Det funkar det också, vore dock trevligt med ett.. hm. Ess i ärmen att ta till om det skulle behövas, så att säga.

Flås.

Vi måste bygga upp flåset, jag och hästen. Mest jag om jag ska vara ärlig. Det är på gränsen till pinsamt hur dålig kondis jag har när det gäller just ridning (mer exakt: vid galopp). Det är Zeppolin som får behandling för luftvägsproblem, men det är jag som flåsar. Hm. Jag hostar å andra sidan inte. Så det går kanske jämnt ut.. Eller inte.

Det blev vila för hennes del torsdag - lördag, mycket på grund av en massa jobb. Igår var vi ut i skogen en sväng med sällskap. Klättrade och sådär, bra träning! Zeppolin tyckte såklart att det var jobbigt att klättra, men sååå extremt jobbigt kan det inte ha varit eftersom hon mitt i den brantaste backen ändå försökte sno åt sig granris från träden intill. Tantskrälle.

Idag får vi se vad vi hittar på, varit där på morgonen för att puffa och ska tillbaka i eftermiddag före intaget  (som jag har) och ska nog rida då så att vi har det överstökat innan. Återstår att se vilken runda vi tar, ridbanan skippar vi oavsett. Skogen it is!

Piggt var det här.

Även om Zeppolin till synes var allt annat än sugen (det är hon sällan precis före intag när hon vet att mat väntar i boxen) på en ridtur när jag gjorde henne klar inför ridturen idag, så kan man säga att det ändrade sig i skogen. Energi finns det gott om, så att säga. Minst sagt.

Dagens sällskap var inte unghästen som var inplanerad som sällskap idag utan det blev Zeppolins ena hagkompis istället. Energin hos den hästen är det inget fel på heller kan vi konstatera. De gick hem före oss då ägaren skulle ha intaget. Jag och Zeppolin red en vända till i skogen för att hon skulle få springa lite mer. Det gjorde hon mer än gärna. Vem som blev flåsigast? Jag, såklart. Min kondis när det gäller trav och galopp är urkass, dessutom har jag hemsk träningsvärk nu som byggs på varje dag. Just nu är den på nivån "gör ont att sätta sig på toaletten för toalettringen gör ont i skinkorna". Bland annat alltså. Nåja, det är bra att man kan förena nytta med nöje. Ridning är effektiv träning det! :)

Idag hämtade jag ut medicin att ge Zeppolin. Tänkte börja imorgon men det blev att hon fick en dos redan idag. Mjukstartar lite, från och med imorgon ska hon dock puffas två gånger om dagen ett tag och sedan en gång om dagen. Hoppas det hjälper som det ska mot hostan hon har fått tillbaka i större omfattning igen. Ingen höjdarvinter det här.. utökad lersäsong bland annat. Jaja, bara hon blir bra så är jag nöjd. Hon har inget emot puffandet även om hon i början försöker att låta bli att andas alternativt ta småååå småååå andetag som knappt märks. Hjälper inte, matte kan vänta på de "riktiga" andetagen... ;)

Heja!

Idag vaknade jag och kände att jag var på gott humör. Minns inte när jag kände så senast, men så var det hur som helst idag. Tio timmars välbehövlig sömn i bagaget och upptäckten av solsken ute var en bra kombination skulle jag tro. Såg redan imorse framemot eftermiddagens ridtur. Sol är mycket bättre än snöblandat regn på tvären, mycket bättre ja.

Zeppolin hade passat på att ta ett besök i ett lerspa (båda sidorna av henne hade gnuggats in, tack för den liksom) och fick stå utanför stallet för sanering innan vi ens gick in för att göra oss klara för ridturen. Vi fick med oss en unghäst som sällskap och det är trevligt som omväxling. Jag trivs med att rida ut ensam, men då och då är det roligt med sällskap. Idag var det trevligt. Det blev både skritt, trav och till Zeppolins ENORMA glädje även galopp. En mycket pigg och nöjd Zeppolin satte av i en frisk galopp och var lycklig ut från topp till tå. Vid det här laget vet ju alla hur det är: glad häst ger en glad matte.. :)

Det var inte mycket galopp, men det räckte för att vi jag skulle bli flåsig och Zeppolin var nöjd som sagt, det märktes väldigt tydligt. Helt klart en lyckad ridtur!

Imorgon ska vi ut i skogen igen, då med annat unghästsällskap. En unghäst som är mer.. eh.. överallt och ingenstans samtidigt och som inte varit ute i skogen på väääldigt länge pga lång konvalescens pga problem med en hov. Har pga överskottsenergi och annat fått hålla sig till ridbanan för allas bästa och säkerhet, men imorgon ska Zeppolin agera stödhäst ("Snälla tanten som har tålamod med andra hästars trams" ungefär kan man säga) i skogen. Det går nog bra det också. Okej, jag har en gång ramlat av ner i ett djupt snötäckt dike pga den där hästen då hon sprätte runt in i rumpan på tant Z som i sin tur hoppade åt sidan (förklarlig reaktion, flygande häst in i häcken vill man inte ha!) ner i diket och avramlingen var ett faktum. Landade mjukt åtminstone.. Det var i mars förra året. Vintern som hade massor av snö och som aldrig tycktes ta slut. Jag räknar kallt med att sitta kvar uppe på min häst imorgon och hoppas andra hästens ägare också gör det på sin, hon skulle ha säkerhetsväst på sig sa hon utifall att.. Klokt val. ;)

Jag är uppe för sent igen så det är dags att runda av kvällen/natten och lägga sig. Hoppas på en bra dag imorgon också, om inte annat så ska visst solen visa sig även då. Håller en tumme för det.

Rutiner.

Det är lustigt det här med rutiner, hur de ter sig. Jag har lite olika rutiner i stallet beroende på vilken tid jag kommer dit, om jag ska rida eller inte, om jag har ett pass att ta, om det är morgon/förmiddag eller eftermiddag/kväll och så vidare i en oändlighet känns det som. Tänkte på det idag när jag var mitt uppe i att fylla på hennes påsar med hösilage.

Detta inlägg tillägnar jag helt enkelt det här med rutiner. Vilka jag har beroende på olika faktorer.

Eftermiddag en dag jag inte ska rida:
Då åker jag oftast dit runt 15.30 - 16 om jag inte har en tid att passa. Börjar med att mocka, lägga in intagsmaten, fylla på hennes påsar och hinkar, tömma skura och fylla på hennes vattenhinkar och sedan hämtar jag in henne. Är hon smutsig så att benen måste spolas så går vi dit först innan hon får gå in i boxen, är hon dessutom lerig för att hon rullat sig så är det borstning som gäller för att få bort det värsta. Kolla att hon är ok, släppa in henne i boxen och så är jag klar.

Förmiddag en dag jag inte ska rida:
Som ovan, men då hon är ute i hagen och inte ska in så kollar jag till henne i hagen och kollar även att de har vatten i hagen. Om det är klent med vatten så fyller jag på. Är jag där före lunch så fyller jag på en extra lunchpåse så det finns till lunchen den dagen plus till dagen efter.

Eftermiddag en dag jag ska rida:
Då gör jag som när jag inte ska rida, men med ridning som bonus. Är det nära intaget så kan det bli så att jag mockar, hänger in mat, fixar vattenhinkarna och sedan tar in henne och fixar påfyllningen av hinkar och påsar efter ridturen istället eftersom jag vet hur gärna hon vill in och äta (hungrig). Är det så att det är tidigt på eftermiddagen och hon ska ut igen så gör jag klart allt i stallet förutom vattenhinkarna. Tar in henne och rider och släpper ut henne igen, fyller på vattenhinkarna och så är jag klar.

Förmiddag en dag jag inte ska rida:
Är det tidigt på morgonen (pga utsläpp av hästar till exempel) så börjar jag med att rida så att hon kan få gå ut efter det. Efter det tar jag tag i sysslorna i samma gamla vanliga "favoritordning": Mocka, lägga in mat, fylla på påsar och hinkar, fixa vattenhinkarna, åka hem.

Har jag lunchfodringen så orkar jag sällan rida också, det händer att jag gör det och då gör jag det i sådana fall innan. Då gör jag klart alla stallsysslor (helst inklusive sopning av stallen innan lunchen också), sedan tar jag in henne för att rida och ha mig, sen släpper jag ut henne och fodrar lunch. Skönast att ha allt gjort innan själva lunchfodringen, blir så trött i kroppen av att gå fram och tillbaka med påsar till hagarna och att sopa. Så sopningen vill jag mer än gärna ha klart innan!

Är det en dag då jag velar angående ridning och motivationen är körd i botten så brukar jag börja med att rida, sen göra resten trots att jag helst vill fixa allt innan jag tar mig an själva hästen. Idag var det till exempel en sådan dag. Kom till stallet kvart i elva, lunchfodringen är någongång mellan halv tolv och tolv. Kände mig inte speciellt sugen på att rida då vädret var trist idag igen (inte som igår dock, då var det hemskt! Men red ändå..) och då det var så nära lunch så kände jag lite tidspress. Sådant kan lätt få mig att hoppa över ridningen och ta det en annan dag istället. Jag gick helt enkelt raka vägen till boxen för att ta grimman efter att ha skrivit upp mig på pass (vilket görs varje söndag) och så ut för att hämta henne. Jag red, smörjde sadel och träns en snabbis, fixade med alla sysslor och flyttade fyra hösilagebalar. Sedan var jag klar att åka hem.

Kväll en dag jag ska rida/inte rida, då hon redan står inne inför natten:
Fixar vattenhinkarna först, fyller påsar och hinkar och därefter mockar jag. När jag är klar med allt det så gör jag det jag ska med henne. Pysslar och rider eller bara pysslar.

Innan jag åker hem från stallet (oavsett när jag är där) så kollar jag vid något tillfälle framåt "slutet" att katten har mat, vatten och ren kattlåda uppe på skullen. :)

Har jag extra saker att göra, som att hämta in en ny hösilagebal eller sådär så brukar jag göra det innan jag fyller på påsar och hinkar, vill ha det överstökat då det är jobbigt att göra. Skönt att bli av med det så att säga..

Den här veckan har jag tagit mig ut på ridturer med motivationen på topp, med motivationen körd i botten, i vidrigt väder och i okej väder. Är nöjd med "hästveckan" som den varit. Heja heja!

Upp och så ner och så upp igen.

Vilken fin start på häståret det blev. Eller inte.

Första januari var jag och tanten ute på en ridtur, det var en onsdag. Planen för resten av veckan var att på torsdagen tömköra/longera henne, rida fredag och lördag. Torsdag var hon varm i ena frambenet från knät ner till hoven, vilket jag aldrig känt förut. Longerade henne ett par varv för att se om hon markerade eller var halt, men såg inget ovanligt. Hon fick vila. Fredag var hon fortfarande varm så det blev vila då också. Åkte till jobbet och när jag satt på bussen ringde de från stallet och sa att Zeppolin lade sig så fort hon kom in från hagen. Dissade alltså all mat (!) och lade sig. Låter inte som en frisk häst nej, paniken som infinner sig när man börjar jobba om en kvart och inte får tag i en vikarie som kan hoppa in för en så att man kan åka till sin sjuka häst.. Inte nice. Tack vare snälla stallkompisar och veterinär (som också har häst där) som kunde kolla till henne och hålla koll så jobbade jag på till kvart över åtta (började halv sex). En kollega hoppade in för mig på jobbet och jag tog bussen hem för att sen ta bilen till stallet. Då mådde hon bra igen, var hungrig och sådär. Kolikvibbar, men det gick över inom ett par timmar som tur var. Puh. Jag åkte tillbaka till jobbet så att jag var där halv elva. Nästa dag var hon sig själv fullt ut, bortsett från att hon fortfarande var varm i det där benet som var varmt redan på torsdagen. Ingen ridtur då inte. Söndag var hon också varm i benet, fortfarande alltså plus att hon haltade jättemycket när jag tog ut henne från boxen för att ställa henne i stallgången. Gick en extra sväng i stallet efter det och så ut för att borsta bort lera, då märktes inte den där hältan av alls. Mycket konstigt. Bestämde mig för att låta veterinären ta en titt på hennes ben nästa dag.

Tur det, för det var ju självklart (med tanke på den eviga höstlerslaskiga vintern som inte blev vinter på riktigt förrän häromveckan..) en hovböld som gömde sig i hoven och orsakade värme och ömhet. Dränera den och så på med gips. En dag fick hon ha boxvila pga äckliga blöta leriga hagar, sedan fick hon gå i sjukhage sex dagar. Först i en liten och sen i den stora när snön kom. Omgipsning tre gånger, sedan kom hovslagaren på tisdagen (8 dagar efter upptäckten av bölden) som planerat sen förra skoningen och trollade dit en sula mellan hov och sko. Peppar peppar så verkar hon vara bra nu, men jag avvaktar lite med att rida. Skritta kan jag ju göra, men det får vänta några dagar till.

Igår gav vi oss ut på en månskenspromenad på kvällen. Stjärnklart, svinkallt och fullmåne som lyste upp så mycket att jag inte behövde använda pannlampan mer än i skogen. Vi tog en genväg över en äng när vi skulle upp i skogen och herregud vad det var jobbigt att gå i snön med en pigg häst. Jag flåsade som om jag aldrig ens tänkt tanken på motion. Det blev bättre efter halva promenaden, i skogen var det lika mycket snö och kallt var det som sagt (tio minus) men det kändes lättare trots det. Zeppolin verkade nöjd över promenaden och jag också, även om det lär dröja innan jag går den där rundan till fots igen. 2,81km blev det på 28 minuter. Zeppolin ställde sig och sov efter att ha druckit vatten efter turen, själv hasade jag omkring och fixade det sista innan jag åkte hem rätt mör i kroppen och knoppen.

Vi får ta en kortare promenad nästa gång..

Såå.. vi har betat av två sjukdomsgrejer inom två veckor in på året. Nu kan det bara bli bättre va?
Vi säger så. Jag och tant ska ha ett fantastiskt år tillsammans, det är jag övertygad om.

Inte så svårt att ha fantastiska år med henne, år efter år. Min allra bästa vän, det är hon det.