Snart nytt år, vi får väl hoppas att det blir ett bra år.
Tänker inte avge några nyårslöften eftersom de ändå är till för att brytas och det har vi då ingen lust med.
Önskar bara de samma gamla vanliga grejerna: Att hästen ska hålla sig frisk, fräsch och må toppen. Att mina katter också håller sig friska och fräscha. Att vänner och familj mår bra och inte heller blir allvarligt sjuka.
Sist men inte minst önskar jag både mig själv och alla andra ett gott nytt år!
Zeppolin och hennes hagkompisar fick lite granris och grenar att tugga på i hagen idag. Jag och sambon gick på promenad i skogen med hunden jag är hundvakt åt (i två veckor) och passade på att släpa med oss smaskigheter hem åt hästarna. Uppskattades. Något ska de väl få också såhär på nyårsafton. :)
Katterna fick varsin räka innan vi människor högg in på vår middag. Hunden festade loss på ett grisöra.
Året som gått har varit både bra och dåligt, förstås. Hästmässigt har det haft sina toppar och dalar också, Zeppolin har dock hållit sig frisk (förutom en dag med väldigt hög feber "utan synbar anledning" och småskador som orsakar svullnader men ingen hälta) och pigg. Lite FÖR pigg ibland, men hellre det än tvärtom!
Tråkigaste med häståret har nog varit att inse att sadeln inte passar och därmed inte kunna rida "ordentligt". Jag har inte råd att införskaffa en ny sadel just nu, det får vänta. Vi funkar bra ihop barbacka också så det är lugnt, även om de där galopperna i skogen får avstås då tant blir lite väl pigg och studsig av dem och jag klarar oftast av det bra men vill inte gärna chansa i onödan. Hamna i en grantopp eller något är inget jag strävar efter så att säga. ;)
Det bästa med häståret har nog varit alla de där gångerna då det funkat sådär obeskrivligt bra i ridningen att jag blivit uppriktigt förvånad över att vi lyckas få till det trots att förutsättningarna ibland inte är de bästa (skit bakom spakarna tyglarna framförallt). Sådär bra att jag fånler däruppe på hästryggen och vi båda är väldigt nöjda efter turen. :)
Avslutar med en bild på Zeppolin där hon verkligen anstränger sig för att göra sig snygg framför kameran.. Inte. Hon är ändå världens finaste häst, på alla tänkbara sätt. Ett stort hjärta av guld har hon, tant Z.
På hästfronten intet nytt. Det har blivit mer eller mindre vila för tant på sistone då jag haft besök, varit bortrest och så vidare. Nu är det dags att sparka igång motionerandet igen. Broddade henne i torsdags innan jag åkte till Ungern och det är jag glad för, har visst varit rätt halkigt härhemma till och från!
Idag sken hon upp och kom emot mig med spetsade öron när jag klev ur bilen och gick mot hagen för att hälsa på henne. Det värmde i hjärtat och tänkte att lycka är när hästen skiner upp vid åsynen av matte som varit bortrest (hon brukar visa att hon saknat mig när jag varit borta nämligen..). Där och då visste jag inte att det nog mer var hunger som fick henne att så hoppfullt komma målinriktat mot mig för att möta mig. Upptäckte tio i två att hästarna inte fått mat. Hörde med den som "egentligen" hade passet om hon gett mat och det hade hon inte, hade inte koll på att hon hade lunchen. Hästarna fick lunch vid två och man kan säga att de var hungriga.. Kom springande/galopperande när jag dök upp med höpåsarna. Förstår det, de är vana vid att de får/ska ha lunch 11.30-13.00 och inte klockan två. Blev lång tid utan mat för deras skull idag med andra ord, de får trots allt frukost runt sexsnåret på morgonen..
Eftersom jag hade tvättid på eftermiddagen (som en timme försvann ifrån pga extrauppgifter i stallet..) så blev det inte mer än noggrann markservice för hästens del idag. Imorgon ska vi försöka oss på något (läs: röra på oss), det blir i mörker dock eftersom jag inte hinner dit innan dagsljuset sagt tack och hej för dagen. Har hand om Aztor också. Det brukar vara på måndagar, men det blir imorgon istället den här veckan. Fullt upp med andra ord.
Jag har tidig morgon i stallet imorgon. En oskriven regel är att jag inte tar/kan ta de passen på vardagar pga jobbet. Det är alldeles för ont om tid för det helt enkelt, jag är långsam och hatar att stressa i stallet. Det blir inte bra då. Blev dock tvungen att ta ett tidigt morgonpass den här veckan eftersom jag hade fyra pass att ta den här veckan och tre av dem kunde jag ta som intagspass och det fjärde fick jag mer eller mindre panik över. Vilket i slutändan ledde till ett morgonpass. Jag tar inte morgonpass på helger heller för den delen, just för att jag är för långsam för det och inte hinner klart tills nästa person kommer och ska ta ut hästarna.. Utsläpp på helgen går bra, för då har jag inte samma tidspress på mig förutom tiden då man får börja ta ut dem. Jaja.. Måste vara där senast klockan sex iallafall och verkligen ligga i för att hinna i tid till jobbet (halv åtta börjar jag, men har ju restid att tänka på också.. plus ombyte innan det..). BLÄBLÄBLÄBLÄ!
Hade egentligen intag imorgon också, men det blev jag av med då dagens lunchfodrare tar det åt mig eftersom jag hoppade in och lunchade hästarna idag. Skönt att bli av med ett pass (läs: stressmoment att hinna med) iallafall..
Det händer inte så mycket när det gäller hästandet för tillfället. Vi var ute på en äventyrstur i skogen igår, dvs en sådan där tur då tant väljer egna stigar och matte får ducka för glatta livet för att inte svepas av ryggen alternativt få en kvist rätt över ansiktet. Finns skönare saker att vara med om så att säga.
Idag fick hon vila. Jag hade noll lust att ge mig ut i det blåsiga vädret. Nu på kvällen kommer det visserligen snöflingor, men tidigare har det vräkt ner regn och stormat och sen "bara" stormat. Finfint adventsväder. Not.
Hon hade vilat i sex dagar innan jag slutligen red igen (igår). Detta resulterade i att tant under veckan plötsligt blev tjockare än vanligt. Förfallet kommer snabbt om man inte håller igång. Meh.. Så nu är hon sådär vackert klotrund igen. Man kan väl säga som så att det ska ridas mer nu till veckan. No more långvila så att säga. Det var ändå bara tillfälligt eftersom jag inte mått så bra och hon i måndags hade fått en spark på ena frambenet (svullen och varm). Inte halt, men ändå.
I fredags vilade hon inte helt och hållet dock. Jag red nog hela fem minuter då på ridbanan. Skulle prova en sadel som jag tidigare under dagen plockat upp från Pernilla vid Shellmacken när hon skulle till jobbet. En ren chansning, sadeln var sjukt skön och den låg helt okej förutom att den klämde vid manken så det var synd. Idag åkte jag och lämnade den till Pernilla igen och jakten på en sadel till hästen fortsätter. Inser dock att jag snällt får rida barbacka resten av året åtminstone innan jag har råd att på allvar leta/köpa sadel. Å andra sidan är det varmt och skönt att rida barbacka när det är vinter. Kroppsvärme is the shit!
Zeppolin fick äta sin efterlängtade middag då i fredags och jag donade med en massa annat. Sen släpade jag ut henne på ridbanan för lite lek/lydnadsträning. Det har vi aldrig gjort förut på det där sättet. Varit lös på ridbanan har hon förstås varit många gånger förut, men då mest för att springa av sig och därmed rasta sig själv. Den här gången var det full fokus på att hon skulle följa mig oavsett vad jag gjorde. Gick framåt, tvärstannade, gjorde tvära svängar, gick på volter, sprang framför henne och hon travade efter och så tvärstannade jag och hon likaså. Lite sådana saker helt enkelt. Följa John, det tyckte hon var roligt och varje gång hon skulle trava efter mig så viftade hon med huvudet lite busigt och sprang sen normalt. Hon svävade iväg i skritten några gånger och hamnade flera meter åt fel håll, men då satte jag bara händerna i sidorna och sa "vad gör du därborta? Kom hit Zeppolin" och då traskade hon fram till mig direkt. Bra bra. :)
Efter att ha roat henne (och mig) på ridbanan så fick hon gå in igen och slappa. Gick ut en sväng med Aztor på ridbanan också, hade hand om honom i fredags och tänkte att det var okej väder för aktivering så tio minuter lek/lydnad på ridbanan för hans del också och det var rooooligt. Skippade springandet dock, vi höll oss bara till skritt. Efter den aktiveringsgrejen så fyllde jag på med vatten åt hästarna och åkte hem.
Annars då? Jorå. Hon älskar sitt hösilage och mumsar i första hand hösilage när hon kommer in och maten i krubban är inte lika viktig längre sen hösilaget klev in i hennes liv. Självklart älskar hon "krubbmaten" också, men hösilaget är verkligen favoriten av det som bjuds. Omnomnomnom hälsar Zeppolin. ;)
I övrigt så är hon som sagt tjock, men det råder vi bot på genom ridning. Märktes som sagt tydligt nu när hon stått nästan en vecka att kroppen formar om sig. Typiskt nog, för vi hade lyckats bygga upp lite mer muskler och liksom format om magpartiet så hon inte var så... rund på fel sätt.. Jaja, bara att börja om. Hon mår bra och det är huvudsaken. Pigg och glad och precis som hon alltid har varit. :)
Hon är verkligen verkligen viktig för mig. Viktig för mitt välmående och allt det där. Ju sämre jag mår desto mer tid spenderar jag i stallet för att vara i hennes närhet, då mår jag bättre för stunden och kommer bort från jobbiga tankar och liknande. Min ständiga flytväst - Zeppolin. Älskade älskade flumtant!
Det var visst några dagar sedan (jaja, sex dagar) jag uppdaterade här. Lika bra att göra det nu medan jag fortfarande kommer ihåg vad vi har gjort och inte gjort! :)
Först av allt måste jag nog skriva av mig om hur frustrerande det är att ha insett att jag verkligen inte kan använda den sadeln jag har till Zeppolin. Finns ingen padd i hela världen som kan få den att ligga "någorlunda" tills jag hittar en ny sadel. Det funkar helt enkelt inte. Den klämmer/trycker på manken och så kan vi inte ha det. Det är med andra ord barbacka som gäller nu igen. Senaste ridturen var två dagar sedan. Då red jag först ut i skogen en sväng i enbart skritt som uppvärmning inför ett pass på ridbanan. Jag hade sadel på då och fick det bekräftat att det inte funkar. Tillbaka vid stallet så tog jag av sadeln och red passet barbacka istället. Det gick över förväntan just denna dag och jag tror att vi båda var nöjda efter passet. Det är härligt att känna att hon faktiskt jobbar under mig. Lättare att känna sådant när man rider utan sadel tycker jag.. Dessutom är hon inte direkt skön att sitta på när hon försöker smita ifrån jobb eller när man gör en lätt misslyckad insaktning från galopp till trav tex. Mycket bättre när hon jobbar och det blir bekvämt att sitta på henne. Förstås. ;)
Igår var vi (jag och sambon alltså) till Tierp med våra bilar för att byta till vinterdäck. På vägen hem passade vi på att hälsa på Zeppolins fina son Hop-Zan. Han är så himla lik Zeppolin. Dock skiljer sig åtminstone en sak dem åt: Han tog pauser från höätandet då och då för att gosa och vara social mot oss. Det skulle Zeppolin verkligen inte göra! Ta paus från ätande för att gosa? Pffffft.. ;)
Jag har tänkt åka till stallet vid tre.. Måste låta maten (lunchen) lägga sig tillrätta i magen så kan jag åka sen. Om jag ska hinna med en ridtur i dagsljus så lär jag ta in hästen först och rida direkt och ta hand om resten sen. Dock tror jag ändå att jag ska mocka först och därefter hämta in tanten för ridtur. Det värsta som kan hända är att det skymmer/blir mörkt. Det gör oss inget, jag har ständigt pannlampan på hjälmen så jag får väl knäppa igång den vid behov. Problem solved.
Dock kan det också bli så att när klockan blir tre.. att jag inte alls åker iväg då. Jag mår lite skumt nämligen. Haft väldigt mycket huvudvärk och yrsel idag. Känns mer lockande att vila och åka till stallet senare istället. Då blir det definitivt ridning i mörker, men det gör inget. Om vi väljer ridbanan så finns ju lampa och om vi rider ut så har jag som sagt pannlampa. Har ändå tänkt ta det lugnt idag och inte rida ett hårt pass, just pga mitt mående. Motion behöver hon hur som helst eftersom hon fick vila igår pga resan tur och retur till Tierp.
Hm. Nämen äh.. på riktigt så ska jag lägga mig och vila nu framför teven och vänta på bättre tider. Det här går inte, känner mig lite för yrslig och konstig för att ge mig iväg med bilen någonstans.
Btw - hästen mår bra i övrigt och sådär. Det kanske är underförstått, men ändå. Jag har beslutat att inte klippa henne inför vintern, hon får vara lurvig i år. Få se om jag ångrar mig sen.. men det tror jag inte. En nackdel är att det nu finns mer päls för torvdamm att samlas och ha party i typ. Gör inget annat än borstar torvdamm känns det som eftersom tant ligger ner varje kväll/natt..
Det är bara att konstatera att det är fart i tanten. Ja jösses, hon är bra rolig hon.
Idag blev hon skodd, för en gångs skull kunde jag närvara under skoningen för första gången på länge. Hon fick skor i bak så nu är det officiellt höst (lämpligt nog en rätt kall dag och en massa dimma på eftermiddagen/kvällen). Passade på att skaffa brodd (av hovis) redan nu eftersom hovis inte kommer tillbaka för att sko tant förrän om hundra år (8 veckor). Då är vintern i full gång och broddarna behövs antar jag.
Efter att hon fått äta lunch i boxen (hon blev indragen från hagen mitt i lunchen nämligen och var måttligt road över det, förstår det.. så hungriga som de är nu när det inte finns mycket alls att tugga i sig i hagarna..) så var det dags att trolla bort lera och damm från henne och bege sig ut i skogen. För en gångs skull fick jag tummen ur att fråga om sällskap då jag såg att Impreza med matte också tycktes ha skogsplaner. Vi red en sväng och det är bara att konstatera att Zeppolin knappast var trött efter gårdagens klättrande och galopperande. På en väg där hon brukar få galoppera så höll jag henne i trav hela vägen bort, för att tant ska fatta att bara för att vi brukar galoppera där så betyder det inte att vi alltid gör det. Hon drog iväg i stor trav istället, så snabb och stor trav som möjligt för att vara så nära galopp som möjligt när hon inte får galoppera. ;)
Nyttigt för henne att sträcka ut stegen ordentligt i traven sådär emellanåt. En effekt vi knappast får till på ridbanan om man säger så...
Hade tänkt trava tillbaka också, men fattade galopp istället eftersom hon behövde bli av med lite överskottsenergi. Tjohoooooo! Pigg häst blev ännu piggare och Niina hade visst långa tyglar på Impreza så det blev lite knas där när vi drog iväg i raketfart. Zeppolin fick inte springa med full fart i benen eftersom vägen svänger efter ett tag och jag hade ingen lust att ligga i kurvan eller så. Dagens bromssträcka var lång dock, vi var inte helt överens om var vi skulle sakta av till trav kan man säga.
Nästa gång vi ska galoppera i skogen så ska jag på allvar och fullt ut ta ett seriöst snack med henne om vem som bestämmer vad och när. Ber jag henne bromsa så ska hon bromsa direkt och inte efter fem meter bara för att hon råkar ha väldigt mycket spring i benen. Man kan tro att vi alltid kör race när vi galopperar i skogen, men så är det alltså inte. Vi KAN galoppera sansat (nåja, relativt iallafall), det är bara det att ibland är matte väldigt trött i armarna och kroppen så det blir extra kämpigt att hålla galoppen i den farten. Då borde jag i och för sig sakta ner till trav och strunta i galoppen eller nej, det borde jag inte alls - hon borde bli mer lyhörd på mina signaler. Det där får vi ta och jobba på helt enkelt. Ska ta hackamore nästa gång vi ger oss ut i skogen och har planer på galopp. I januari/februari i år när vi började komma igång med galopp efter brist på galopp under december så var hon väldigt stark och springig i skogen. Bromsen funkade dåligt och det var ofta mer dragkamp än en harmonisk ridtur. Det blev bättre när jag satte på henne ett hackamore istället diverse andra bett. Ska se om det hjälper nu också. Hon får inga enorma mängder kraftfoder eller så som bidrar till piggheten, hon är helt enkelt inne i en sådan period nu (blir så då och då). Hennes kondis har blivit mycket bättre så hon orkar mer dessutom.. Puh. :)
Nu har hon ridits i fyra dagar, det är dags att ha en vilodag så det blir det imorgon. Jag ska till en vän (Andrea) på bullfika direkt efter jobbet, sen blir det stallet för att fixa markservicen (mocka, fixa mat och vatten) och därefter hemfärd. Det blir bra det. På fredag är det ridbanepass på schemat. Få se om det blir med eller utan bommar (travbommar framförallt). Ett pass där blir det hur som helst. Har ridit ut i tre dagar nu. Skrittrunda i måndags eftersom det var dagen efter hoppningen, igår red vi ut och klättrade/fick upp flåset och så uteritt idag. Då blir det bra med ridbanepass på fredag och uteritt på lördag igen och ridbanan/ängen på söndag. Bra bra.
Velar fortfarande (jajaja jag vet) angående klippningen av henne. Hon har inte svettats så himla mycket nu trots en del galopp och annat "jobbigt" och då är det inte ens "kallt" ute nu, flera plusgrader fortfarande och sådär. Hon har satt en del vinterpäls redan ja, modell lurv. Mer än förra året faktiskt. Jag klippte henne då i och för sig, men ändå. Hm. Hon får väl behålla pälsen antar jag, så kan hon stå utan täcke längre i stallet innan täcke åker på när det kryper ner under nollan därinne..
Nu ska jag hasa mig till duschen. Blev runt sex timmar i stallet idag, lite för många timmar till och med för mig.. Hade kanske inte känts så jobbigt om det inte hade varit för att jag var utan lunch i magen och Zeppolin åt upp mer än halva min banan som jag hade som medhavd lunch. En vacker dag ska jag lära mig att bryta av en bit och ge henne istället för att låta henne bita av en bit själv, halva bananen försvann in i hennes gap. MUMS! Sa hon lyckligt och ville ha mer, det fick hon inte. Jag åt en kaka från stallets fik också. Men.. eh.. vrålhungrig.
Jag är rätt sugen på något sött, jag skulle gärna vilja moffa i mig några goda hallonmumrikar. Jag har inga. Fail.
Varför sitta uppe på hästen när man kan dunsa ner i gruset istället? Det gjorde jag idag. Jag både satt uppepå hästen (försökte mig på det här med hoppning utan att dö tröttdöden pga het häst) och låg nere på backen med hästen snett bakom mig i det bortre hörnet av ridbanan. Så kan det gå när ryttaren och hästen inte är helt synkade. Jag tar på mig det där helt, det är inte lätt att hoppa med skit bakom tyglarna så att säga. Zeppolin hoppar ju oavsett om man kommer för nära, för långt ifrån, snett eller vad som helst. Stanna på ett hinder finns inte med på hennes karta, det gör man bara inte. Så ibland blir sprången lite.. sådär så att säga.
Ibland blir det fantastiska språng, både över 50cm höga (eh..låga) hinder och högre (70cm). Ibland "oooh"-språng för att vi kommer för nära inpå och jag håller andan. Hon är ju så himla laddad och pigg (läs: het) när det gäller hoppning. Det i kombination med att hon och jag inte hoppat så mycket tillsammans gör att vi har mycket arbete kvar tills vi blir synkade och det blir bättre flyt. Vi kämpar på. Vi skuttar då och då så hon dels får "hoppa av sig" och dels håller igång hoppandet så att vi tillsammans kan bli bättre. HON kan ju det här med hoppning, det är matte som är rostig.
Lustigt det där.. när jag var yngre var jag en (enligt många) duktig hoppryttare. Var med på många klubbtävlingar och hoppkurser, inga problem. Sen slutade jag rida på ridskolan och red bara på privathästar, som jag sällan hoppade på. Zeppolin hoppades ju av Pernilla av förklarliga skäl tex. Det blev något skutt här och där för vår del bara, en tävling hösten 1998 också (felfri i båda klasserna, med livet i behåll med nöd och näppe. haha). Jag har haft Zeppolin som min på heltid sen januari 2008, ändå har vi inte riktigt hållit igång med hoppning. Vi har mest lallat runt i skogen och ridit pass på ridbanan. Glada och nöjda över att äntligen ha hittat ett samarbete när det gäller formen och sådär. Hoppning och annat med bommar har hamnat i skymundan. Vi tränade iofs hoppning för en tränare (!) en gång våren 2008. Sen.. tjaa, har vi hoppat mer sällan än varannan månad tror jag. Skämmes!
Har ju nu ett löfte till både mig själv och hästen att vi ska ha någon form av arbete med bommar en gång i veckan. Galoppbommar, cavaletti (travbommar), hoppning eller liknande. Tills det fryser i marken/på ridbanan så att det inte går längre. Med det milda novembervädret som är så hinner vi nog hålla oss till den planen några veckor till iallafall. :)
Även om jag ramlade av idag så gick det rätt bra. Mycket trött matte så vi skrittade då och då på långa tyglar mellan hoppvarven, mer för min skull än hästen. Hennes energi sinade inte under själva hoppningen så att säga, däremot var hon rätt trött efteråt. Jag skrittade av henne för hand på vägen utan sadel på och linimentade ben och vänster bakknä efteråt innan jag släppte ut henne i hagen. Öm nedanför vänstra höften efter avramlingen, jag alltså. Bara om man kommer åt stället, det känns inte annars. Bara lite stel/spänd i nackmuskulaturen - vilket ökar på min spänningshuvudvärk som är närvarande titt som tätt. Ska värma på vetekudden när jag ska lägga mig och då ha den under nacken. Mitt vänstra pekfinger känns lite... annorlunda när jag böjer det. Men det är inte heller någon fara. :)
Kom till stallet 07.20 och åkte därifrån strax före tolv. Sov bara runt 4,5h inatt och ingen frukost (äta före sju är inte min grej nej, i övrigt äter jag annars frukost varje dag) gjorde att jag kände mig rätt sliten efter det. Åt lite när jag kom hem och sen sorterade jag tvätt. Konstaterade att det skulle bli 8-9 maskiner med allehanda tvätt idag. Puh. Inte tvättat sen precis i början av oktober.. Fick Zeppolins flughuva tvättad och två schabrak. Skönt att kunna lägga undan en ren flughuva tills nästa sommar dyker upp med sina äckliga flugor som irriterar tant i öronen och ögonen. Schabraken tar jag tillbaka till stallet imorgon igen. Likaså en kattbädd som stallkatten Sudden ska få av mina katter, de använder den så sällan och den kommer nog mer till användning av gammelSudden i stallet när vintern närmar sig och han spenderar mer tid i stallet/sadelkammaren.
Har redan bjussat på filmen på facebook, kan lika gärna bjuda på den här också. Ignorera min ridstil när vi tar oss mot hindret (70cm räcke). Man kan väl säga som så att det är tur att tant Z har tålamod med mina tafatta hjälper och mitt styrande. Puh. I övrigt nyttigt att se sig själv på film, även om det känns hemskt. Då ser man (jag) vad jag verkligen behöver förbättra (hej sitsträning..) och sådär.
