Den där hästen alltså.

Vilodag idag för både häst och matte. Jag har träningsvärk och gissar att den blir värre till imorgon. Nåja, det kan jag leva med då det trots allt är pga roliga saker i stil med ridturer på Zeppolin.

Okej, allt med ridturerna är inte roligt. När hon hotade med att resa sig och gick emot mina kommandon på ridbanan två dagar sedan när jag red barbacka så var det inte roligt - för någon av oss. Schabraket jag satt på flög av och ner på spåret, hästen styrde jag in i ett hörn eftersom hon inte lyssnade på mig och tramsade i galoppen. Jag blev förbannad och efter det skötte hon sig exemplariskt i stort sett. Det var i vänster varv. Innan det galopperade vi i höger varv och då ballade hon ur också bara för att jag krävde något så jobbigt som "galoppera rakt fram på spåret utan att vara ställd åt höger". Då blev hon arg för hon SKULLE visst galoppera ställd åt höger, vi galopperade ju i höger varv! Puckade idiotiska matte liksom. Det var då hon hotade med att resa sig men jag fick den idén ur huvudet på henne efter att hon rest sig 30cm upp från marken eller så. Den där hästen alltså... Hon får för sig saker ibland. Måste testa mitt tålamod ibland uppenbarligen. Men det är också då hon blir påmind om att även jag kan bli förbannad. Det händer inte ofta, eftersom vi under åren jobbat fram någon form av kommunikation som funkar mellan oss, men ibland kokar det över. Hon är nästan skamsen efteråt när det händer.. Lite "oj.. du blev arg på riktigt.. förlåt." och så är hon lite extra kelen och sådär. Som sagt, den där hästen alltså... :)

Blod, svett och tårar. Men mest skratt faktiskt. Okej att vi båda har en kondis som får oss att svettas ordentligt till och från, men mest lockar hon fram leenden och skratt från mig. Min solstråle helt enkelt. Hon är en rätt rolig häst trots allt. Hon har en härlig personlighet. Lugn i stallet men hittar på bus då och då. Även om hennes "bus" nu alltid råkar vara att försöka smyyyyyga ut från boxen med järnskor på hovarna som sitter på benen på en 650 (?)kg häst. Hon smyger inte så bra med andra ord, men försöka duger och hon ser så roligt oskyldig ut när man kommer på henne. ;)

Igår red vi ut. Tanken var en sväng på runt 50 minuter. Mest skritt men lite trav och lite galopp också var tanken. Mest skritt blev det visserligen, lite trav blev det också och efter första (och enda.. trodde jag först alltså) galoppen insåg jag att vi måste rida en extrasväng för att få ur henne lite överskottsenergi. Herregud vad hon drog iväg i galoppen efter att ha mer eller mindre studsat fram med luftgaloppsprång och oförklarliga benrörelser 15-20m först dvs. WROOOOOOM! sa det och så var det en häst med LITE för mycket energi och VÄLDIGT spetsade öron framåt som swoschade fram i skogen. Den där kunde jag inte gå hem med (vi red hemåt då vi galopperade) utan att rasta lite mer först.

Travade iväg och försökte hålla vettigt tempo utan att låta henne dra iväg i traven, vilket hon helst ville. Får man inte galoppera så måste man åtminstone få trava jättefort - enligt henne alltså. Matte är inte av samma åsikt nej.

Vi red till kalhygget och en meter in på traktorvägen så tvärstannade hon och blåste upp sig. Vittrade något och stirrade bort i fjärran mot skogen som var där. Jag antog att det var en älg någonstans, sist hon betedde sig sådär så var det just en älg vi såg på sisådär 100m avstånd. Hon kunde inte skritta framåt normalt utan tog några hackiga steg framåt då och då, nervositetsbajsade en gång och jag kände hur hjärtat hamrade i bröstet på henne.

Där hade jag tänkt galoppera. Den tanken lade jag åt sidan och fokuserade på att bara få henne att gå framåt i normal skritt utan att stanna. Det gick nästan bra att få henne att skritta normalt trots att hon var MYCKET skeptisk mot skogen och näsborrarna jobbade hårt för att fånga upp diverse lukter. Vi vände hemåt igen och då var hon ännu mer spänd och sen dog hon nästan där, rätt upp och ner bara.

Varför? Något hemskt rörde sig i skogen! "TITTA DÄRBORTA MATTE! HJÄÄÄÄLP!".
Hon snubblade framåt stel som en pinne och stirrandes åt det hållet det rörde sig och herregud, hade det som rörde sig något gult på sig också?! Mycket misstänksamt. Hon tog några taktiga travsteg då och då, stirrandes bortåt ditåt hela tiden. Jag såg att det var Kapris och Papaya, Zeppolin såg potentiella monster. Vi väntade på vägen tills de kom. Jag förklarade att Zeppolins nerver är utanpå skinnet och att jag hade tänkt galoppera en sväng för att bli av med överskottsenergi men att tant hade fullt sjå att överleva (eller något åt det hållet) ridturen där och då. De sa att jag kunde haka på dem och galoppera om jag ville, för de hade ändå tänkt göra något liknande. Toppen!

Med en tittig Zeppolin i täten så drog stotrion iväg i galopp. Fältsits hela vägen bort till vändplan. Ett par gånger saktade hon av till trav när hon blev "rädd" för något men annars höll vi igång i galopp. Ett tempo som inte var "fullt ös medvetslös", vi kom inte över 30km/h, men ändå friskt. När vi kom till vändplan så var alla tre hästarna nöjda och glada. Ponnyn Papaya hade visst bockat en del på vägen och Kapris hade blivit glad och känts pigg. Min var glad över att ha fått galoppera först som vanligt och var visserligen pigg i traven på väg tillbaka (trava jämsides med en annan häst går ju inte för sig, hon måste ju vara FÖRST...) men det förstår jag. Hemåt och som sagt bredvid en annan häst, den ville hon helst springa förbi hela tiden så det blev lite som det blev. Puh.

Sedan blev det skritt hem på långa tyglar. Trött häst, trött matte. Nöjda var vi äntligen iallafall båda två.
50 min blev till 1,25h och 10,9 km blev distansen. Så kan det gå.. Iofs trevligt att se att hon inte dör av det. Hon behöver röra på sig och få upp flåset. Jag också. ;)

Spolade av där sadelgjorden suttit och hade liniment på alla fyra ben plus vänster bakknä. Sedan gick en trött häst in i boxen för att äta hösilage och vila.

Vila helt från ridning idag kändes befogat. Vi har trots allt lyckats rida hela fyra dagar i rad nu. Det är vad jag har som maxgräns. Jag rider max fyra dagar i rad, sen är det en vilodag. Dock brukar en vecka innehålla två vilodagar när vi är igång som nu. Det brukar vara lagom för henne, hon går som bäst när hon har vila då och då sådär.

Köpte ett schabrak till henne idag. Nu har jag fyra (!). Vissa har stora lass med schabrak. Jag har inte riktigt prioriterat att samla på mig många. Känner dock att fyra är bra att ha då hon svettas så mycket och de snabbt blir smutsiga av torv som hon svettas ut och så. Idag har jag tvättat de tre gamla schabraken. Eller vadå jag.. Jag sa att jag skulle tvätta hästgrejerna när jag kommer hem från jobbet. Sambon hade "slut på saker att tvätta" tydligen eftersom vi inte hade så mycket tvätt i övrigt så han hade slängt in hästgrejerna i en maskin och annat i den andra.

Om vi säger såhär:
Ett svart schabrak (släpper ej färg), ett brunt schabrak (släpper ej färg), ett lite missfärgat benvitt schabrak (tycker om att dra åt sig färg, släpper ej färg själv), ett par svarta shortchaps (släpper mycket färg) och en beige luva jag brukar ha på henne för att hon ska slippa flugor i öronen. Den är inte beige längre. Den är gråblå med mörka fläckar.. Det schabrak som en gång i tiden var benvitt har sedan tidigare råkat ut för mörk färg och mörknat i färgen och nu är det ännu värre. Bryr mig iofs inte om det, men ändå. Jag hade inte tänkt tvätta chapsen med resten så att säga... Nåja, gjort är gjort. Så länge de fyller sin funktion så kvittar det väl om en del saker ser lite fula ut. Vi visar ändå bara upp oss inför stallmänniskor och någon enstaka hundmänniska/svampplockare/orienterare/whatever i skogen då och då. ;)

Köpte reflexländtäcke också. Äntligen. Tog mig bara tre år...

Nu ska jag lägga mig. Jag har sovmorgon imorgon och det innebär att jag slutar runt halv fem. Vilket innebär att om jag inte skyndar mig som tusan efter jobbet så kommer jag rida i mörker. Nåja, det går det också. Ridas ska hon oavsett så det är bara att gilla läget.

Ska släpa med sadeln till en sadelmakare för att se om stoppningen på den också, troligtvis på fredag.
Bara för att få ett utlåtande och få ett hum om vad det skulle kosta att stoppa om den. Förmodligen mer än vad som betalades för sadeln vid köp för x antal år sedan. Nåja. Ny (begagnad) sadel står på priolistan. Som får vänta ett tag till dock då det plötsligt är femtiotolv extrautgifter denna månad tydligen. Alla hästrelaterade.

Underbart när hovslagare, torvräkning och hösilageräkning ska betalas på en och samma gång...

Äh, nu fick jag huvudvärk.

Sovdags.

(behövde visst skriva av mig ordentligt ser jag...)