Jag är verkligen värdelös på att uppdatera här. Det händer å andra sidan inte sådär värst mycket spännande som kräver speciella egna blogginlägg. Nu tyckte jag dock att det var dags för någon form av uppdatering iallafall.
Zeppolin mår bra och hon är pigg när jag rider. Ibland på gränsen till FÖR pigg, hästskrälle. ;)
SÅ illa är det inte egentligen, dock är det sant att hon för det mesta är väääldigt pigg när jag rider och har blivit piggare nu de senaste veckorna. Inte nog med det, hon har blivit en helt annan häst när det gäller det här med att gå ner på tygeln när vi är ute i skogen. Faktum är att jag knappt behöver göra något utöver att korta tyglarna så börjar hon sakta men säkert söka sig till rätt form av sig själv.. Jag menar.. Zeppolin? Jag blev chockad första gången. Andra gången än mer chockad och tredje gången fånlog jag mest. Eftersom det inte bara var en engångshändelse utan hon HAR verkligen fått upp ögonen för hur det ska gå till. Såhär efter 17 år så var det dags.. ;)
Det blir mer och mer gräs i hagarna. Det är snart dags att släppa ut hästarna i sommarhagarna. Några timmar i början för att de ska vänja in sig ordentligt och sådär. På söndag ska jag kolla masken. Ta ett par bajsbollar och stoppa i en påse och skicka iväg för analys. Allt för att slippa avmaska i onödan.. :)
Idag tyckte Zeppolin att det var läge för att springa ut genom stallet och trava bort till parkeringen bakom ett av de andra två stallen och äta gräs där. Hon tröttnade på att vänta på att jag skulle komma och öppna torvbalen i hennes box (hon stod och sov minuten innan..), boxdörren stod öppen och hon gick som vanligt ut med en stor del av kroppen men sedan inget mer. Det får hon inte. Men sen.. tja.. hon gjorde väl det som många hästar drömmer om, att prova frihetens vingar och springa ut från stallet till det gröna mumsiga gräset som finns därute. *fniss*. Jag blir inte orolig när hon springer ut från stallet (det har hänt på ett par andra ställen där hon stått förut, den så väluppfostrade hästen "glömmer" plötsligt allt vad regler heter och försvinner ut innan man hinner blinka), för hon lämnar aldrig gården. Det skulle aldrig falla henne in. Finns det MAT dessutom så.. nejdu, lämna gården finns inte med i hennes planer. ;)
Nej nu får det här duga. Imorgon är det inte riddag. Jag rider varannan dag, det är sådär lagom för oss båda. Imorgon är det mockning, vattenfixande, matfixande och hästklappande som gäller bara. Vilket inte är så "bara". :)
fredag 23 maj 2008
onsdag 14 maj 2008
I know.
Jag vet, jag vet - det är väldigt länge sedan jag uppdaterade sist. Har inte tänkt på att uppdatera den här bloggen helt enkelt, har inte varit motiverad (?) nog kanske. Vad vet jag.
Vad jag däremot vet är att allt är bra med Zeppolin. Verkar som om hon är brunstig nu IGEN med tanke på att hon betedde sig annorlunda igår än vad hon brukar. Hon var väldigt väldigt gnäggig när jag var ute och red och när vi kom tillbaka från ridturen och hon stod i stallet ensam i kanske 10 min och käkade middag medan hon väntade på att de andra skulle komma in också. Hon var spänd som en fiolsträng när vi red iväg, hon skrittade på piggt och när vi travade så.. wohoo.. Hon VAR pigg, men försökte inte galoppera åtminstone, för det vet hon att hon inte får om inte jag gör galoppfattning först, såklart. Det som var mest fascinerande var att hon var ovanligt snabb på att gå ner på tygeln. Underbart, såklart - även om jag undrade vad som tagit åt henne som gick ner så fort utan att jag ens gjorde annat än kortade tygeln.. ;)
Det börjar bli mer gräs i hagarna, det har varit så att hon och hennes tre hagkompisar har varit några av alla hästar som ätit upp allt de fått till lunch i form av hösilage. Men igår kunde vi konstatera att nu börjar även de sega med lunchmaten och går hellre och betar gräs (såklart, duh). Jag föreslog att vi drar ner lunchen med ett kilo from idag och det var alla andra hästägare med på också. Skönt! Så slipper det bli sådant slöseri med hösilage, de verkar inte direkt vara i stort behov av att äta det ändåså.
I slutet av maj ska de ut på bete. DET kommer Zeppolin att gilla, som nästan dagligen får beta utanför hagen då jag ska ta in eller ut henne i hagen före/efter ridtur.. eller så tar jag ut henne ändå just enbart för att hon ska få beta långt smarrigt gräs. :)
Hur som helst, hästen mår bra och jag har ännu en gång konstaterat att det är tur att hon finns i mitt liv. Jag kan inte tänka mig vad jag skulle ta mig till annars när jag sjunker som en sten. Jag vill inte ens tänka på den dagen då hon inte längre är vid liv.. mer än i mina minnen och sådär. Hemska tanke. BORT!
Nu måste jag dra vidare. Hej hopp!
Vad jag däremot vet är att allt är bra med Zeppolin. Verkar som om hon är brunstig nu IGEN med tanke på att hon betedde sig annorlunda igår än vad hon brukar. Hon var väldigt väldigt gnäggig när jag var ute och red och när vi kom tillbaka från ridturen och hon stod i stallet ensam i kanske 10 min och käkade middag medan hon väntade på att de andra skulle komma in också. Hon var spänd som en fiolsträng när vi red iväg, hon skrittade på piggt och när vi travade så.. wohoo.. Hon VAR pigg, men försökte inte galoppera åtminstone, för det vet hon att hon inte får om inte jag gör galoppfattning först, såklart. Det som var mest fascinerande var att hon var ovanligt snabb på att gå ner på tygeln. Underbart, såklart - även om jag undrade vad som tagit åt henne som gick ner så fort utan att jag ens gjorde annat än kortade tygeln.. ;)
Det börjar bli mer gräs i hagarna, det har varit så att hon och hennes tre hagkompisar har varit några av alla hästar som ätit upp allt de fått till lunch i form av hösilage. Men igår kunde vi konstatera att nu börjar även de sega med lunchmaten och går hellre och betar gräs (såklart, duh). Jag föreslog att vi drar ner lunchen med ett kilo from idag och det var alla andra hästägare med på också. Skönt! Så slipper det bli sådant slöseri med hösilage, de verkar inte direkt vara i stort behov av att äta det ändåså.
I slutet av maj ska de ut på bete. DET kommer Zeppolin att gilla, som nästan dagligen får beta utanför hagen då jag ska ta in eller ut henne i hagen före/efter ridtur.. eller så tar jag ut henne ändå just enbart för att hon ska få beta långt smarrigt gräs. :)
Hur som helst, hästen mår bra och jag har ännu en gång konstaterat att det är tur att hon finns i mitt liv. Jag kan inte tänka mig vad jag skulle ta mig till annars när jag sjunker som en sten. Jag vill inte ens tänka på den dagen då hon inte längre är vid liv.. mer än i mina minnen och sådär. Hemska tanke. BORT!
Nu måste jag dra vidare. Hej hopp!
lördag 26 april 2008
Det stora glappet.
Ooops.. lite väl stort glapp sen jag skrev sist. Vad har hunnit hända på de två veckor som har gått?
Tjaa, jag och Zeppolin har varit iväg på en hoppträning tex och det gick bra. Ovant att rida för instruktör när jag inte har gjort det på nio år eller något sådant. Zeppolin var pigg och stark, som alltid när det gäller hoppning. Hon älskar att hoppa. Sötklumpen...
Det funkar bra i hagen med de andra tre stona som hon går med. Det är bra!
Vi håller igång och hon jobbar (oftast) på bra när vi håller på med annat än hoppning också. Det känns så himla roligt att hon nu äntligen är mer samarbetsvillig (efter alla dessa år..) när det gäller det här med att jobba i form. Hon har insett att det inte är någon idé att hela tiden titta på molnen utan huvudet ska vara lägre än så. ;)
Jag ska åka till hästen nu, så jag har inte tid att sitta och blogga.
Tjaa, jag och Zeppolin har varit iväg på en hoppträning tex och det gick bra. Ovant att rida för instruktör när jag inte har gjort det på nio år eller något sådant. Zeppolin var pigg och stark, som alltid när det gäller hoppning. Hon älskar att hoppa. Sötklumpen...
Det funkar bra i hagen med de andra tre stona som hon går med. Det är bra!
Vi håller igång och hon jobbar (oftast) på bra när vi håller på med annat än hoppning också. Det känns så himla roligt att hon nu äntligen är mer samarbetsvillig (efter alla dessa år..) när det gäller det här med att jobba i form. Hon har insett att det inte är någon idé att hela tiden titta på molnen utan huvudet ska vara lägre än så. ;)
Jag ska åka till hästen nu, så jag har inte tid att sitta och blogga.
tisdag 15 april 2008
Regn, trots, lycka.
Det har "bara" gått tre dagar sedan sist och det är väl eventuellt dags för att uppdatera lite igen. Även om det inte har varit så värst mycket aktivitet utöver det vanliga i stallet på sistone. Det som varit är att två dagar sedan skrittade jag ut på Zeppolin eftersom det var dagen efter hoppningen och mina ben hade nog inte pallat med ett "vanligt" ridpass.. Jag hade träningsvärk kan man säga och var svag. Skitlöjligt faktiskt (haha), men sant. Igår var det tänkt att jag skulle skritta ut en sväng med Astrid i stallet och därefter skulle jag slinka in på ridbanan för ett vettigt ridpass. Det slutade med en ridtur på sisådär 6-7 minuter. Om ens det. Varför? Låt oss säga att direkt när vi skrittat ut från stallplanen så såg det vääääldigt mörkt ut på himlen. Stora tunga regnmoln som hotade med att öppna sig och släppa ner det som tyngde ner dem. Började med att gå från vindstilla till halvstorm. Sedan kom ösregnet efter ett par minuter, tur att vi inte hann in i skogen eller redan var "längst bort" i skogen bort från stallet när det där kom, för det höll i sig länge. Skitregn rent ut sagt. Skyndade tillbaka till stallet och in med hästarna. Trist, men gränsen för vad som känns okej ridväder hade passerats för länge sedan vid det laget. Zeppolin fick stå inne medan jag fixade klart med mat och vatten, hon fick en del av sin middag (klockan var halv fyra och de kommer in runt halv sex-sex) och sedan när regnet lugnat sig lite så släppte jag ut henne för att kunna lägga in resten av middagshösilaget och kraftfodret.
Igår blev jag mer eller mindre tvingad att säga att jag ska iväg på en hoppträning på torsdag. Det pratade jag med två i stallet om vad jag vet och idag träffade jag en helt annan person som i sin tur sa "hörde att du ska hoppträna på torsdag" med ett stort leende. Meeeeeeen ååååh. Och inte har jag någon anledning att avstå heller, så det blir väl till att åka på min första träning för instruktör på .. öh.. nio år? Behövs det? Svar JA. Behövs det extra mycket nu i och med kommande tävling? Hell YES. Nåja.. Vi får se hur vi tar oss dit, det löser sig tydligen enligt alla.. ;-)
Idag blev det åtminstone ett ridpass i form av vettigt sådant. Skrittade en sväng på grusvägen och jobbade relativt länge i skritt innan vi gick över till trav. Till och från ville hon inte alls befatta sig med något som hette arbete, men sedan lossnade det och det gick jättebra. Ja förutom vid de första galoppfattningarna. Jäkla skithäst. Någon gång då och då (kommer i perioder och brukar hålla i sig ett tag dessutom.. perioderna varierar från ett par dagar till några veckor!!) får hon för sig att hon inte ALLS ska fatta galopp. Nepp. Hon går över i någon form av slängtrav eller så saktar hon mer ner till skritt istället och är bara... trotsig i form av ignorans. DET gott folk, det är oerhört frustrerande ibland. Eller jämt. Satan vad vi har bråkat genom åren om just det där, värsta perioden var nog 5-6 år sedan. Då gick det så långt att hon fick mig att gråta (du läste rätt) av frustration över att vad jag än gjorde så tokvägrade hon att fatta galopp. Brukade i slutändan ändå leda till galopp, men knappast utan fight först. Lägg då också till att spö inte ens går att tänka på när det gäller den där damen, så sådan hjälp finns inte att tillgå. Idag var hon relativt lättövertalad om man jämnför med vissa andra dagar. Dock kan hoppdagen i lördags inte räknas, då kunde jag knappt ens tänka galopp utan att hon redan galopperade i stort sett. Haha
Hur som helst, när hon väl gav upp trotsandet (läs: testandet) så gick det hur bra som helst att galoppera. Hon jobbade på bra och vi körde relativt mycket galopparbete idag då det behövs. Få upp flåset (både hon och jag, haha). I traven efter galoppen gick hon kanon också. Kändes härligt, jag ser varje sådant här lyckat ridpass som en gigantisk seger av något slag, eftersom .. jag är som jag är och hon är som hon är.. ;)
Det var väl ungefär det här jag hade att rapportera.
På torsdag får jag Zeppolins licens och en säck kraftfoder. Det tackar jag (vi) för. :)
På återskrivande.
Igår blev jag mer eller mindre tvingad att säga att jag ska iväg på en hoppträning på torsdag. Det pratade jag med två i stallet om vad jag vet och idag träffade jag en helt annan person som i sin tur sa "hörde att du ska hoppträna på torsdag" med ett stort leende. Meeeeeeen ååååh. Och inte har jag någon anledning att avstå heller, så det blir väl till att åka på min första träning för instruktör på .. öh.. nio år? Behövs det? Svar JA. Behövs det extra mycket nu i och med kommande tävling? Hell YES. Nåja.. Vi får se hur vi tar oss dit, det löser sig tydligen enligt alla.. ;-)
Idag blev det åtminstone ett ridpass i form av vettigt sådant. Skrittade en sväng på grusvägen och jobbade relativt länge i skritt innan vi gick över till trav. Till och från ville hon inte alls befatta sig med något som hette arbete, men sedan lossnade det och det gick jättebra. Ja förutom vid de första galoppfattningarna. Jäkla skithäst. Någon gång då och då (kommer i perioder och brukar hålla i sig ett tag dessutom.. perioderna varierar från ett par dagar till några veckor!!) får hon för sig att hon inte ALLS ska fatta galopp. Nepp. Hon går över i någon form av slängtrav eller så saktar hon mer ner till skritt istället och är bara... trotsig i form av ignorans. DET gott folk, det är oerhört frustrerande ibland. Eller jämt. Satan vad vi har bråkat genom åren om just det där, värsta perioden var nog 5-6 år sedan. Då gick det så långt att hon fick mig att gråta (du läste rätt) av frustration över att vad jag än gjorde så tokvägrade hon att fatta galopp. Brukade i slutändan ändå leda till galopp, men knappast utan fight först. Lägg då också till att spö inte ens går att tänka på när det gäller den där damen, så sådan hjälp finns inte att tillgå. Idag var hon relativt lättövertalad om man jämnför med vissa andra dagar. Dock kan hoppdagen i lördags inte räknas, då kunde jag knappt ens tänka galopp utan att hon redan galopperade i stort sett. Haha
Hur som helst, när hon väl gav upp trotsandet (läs: testandet) så gick det hur bra som helst att galoppera. Hon jobbade på bra och vi körde relativt mycket galopparbete idag då det behövs. Få upp flåset (både hon och jag, haha). I traven efter galoppen gick hon kanon också. Kändes härligt, jag ser varje sådant här lyckat ridpass som en gigantisk seger av något slag, eftersom .. jag är som jag är och hon är som hon är.. ;)
Det var väl ungefär det här jag hade att rapportera.
På torsdag får jag Zeppolins licens och en säck kraftfoder. Det tackar jag (vi) för. :)
På återskrivande.
lördag 12 april 2008
Hopp och skutt.
Hoppade med Zeppolin idag. Hon har inte hoppat hinder på flera år. Själv har jag inte hoppat hinder sedan.. ehrm.. 2004 eller kanske kanske 2005. Då några enstaka språng. Vi måste komma igång med hoppning, blir ett par ggr i veckan nu i två veckor eftersom vi förmodligen ska tävla 26:e april. Vi är iallafall anmälda, men jag hinner ångra mig ungfär trettiotolv gånger per dag. Speciellt idag när vi hoppade. Även om det var roligt, jobbigt för kroppens alla muskler och det var som att rida på en tidsinställd bomb! Hon ÄLSKAR att hoppa och tävla. Hon har inte "fått" hoppa på flera år eftersom hon varit dräktig och så vidare. Nu får hon hoppa igen och det är myyyyycket hoppenergi som finns lagrat och hon slår ut som en vacker lycklig blomma när hon får hoppa. Laddad, taggad och pigg i varenda cell i kroppen. Jösses.. jag hade fullt sjå med att bromsa hästen medan hon i sin tur hade fullt sjå med att vara glad och stark och nämnde jag stark? "Sakta ner" fanns inte riktigt i hennes vokabulär, men det gick ändå bra. Över förväntan minst sagt!
Visserligen ramlade jag av (*fnissar lite åt hur knäpp hon är ibland*), men det är sådant man får räkna med när man sitter på en hopphäst som inte fått hoppa på länge och som har en tendens att bli "studsig" efter hindren.. Det var vid sista rundan (jag hade tänkt det så iallafall) som vi kom lite för snabbt in i kombinationen (av två hinder), vilket ledde till att vi petade ner översta bommen på första hindret och det blev ett bra språng över andra... MEN.. det är nu det kommer ett men.. hon drog igång en rodeoserie efter landningen och det fanns inte en chans för mig att sitta kvar om jag så hade kämpat mig blå. Ingen idé att försöka helt enkelt och jag landade sådär snyggt (inte..haha) i backen och fick ett litet skrapsår på ena armbågen men dte var också allt. Zeppolin befann sig tre meter bort när jag reste mig för att borsta av gruset och hoppa upp igen. Hon brukar backa undan eller gå åt sidan om jag har ramlat av (det här är fjärde gången på 10,5 år..) för att inte kliva på mig eller sådär. Först upp med nerfallna bommen och därefter upp på ryggen igen för att hoppa de tFre hindren igen för att avsluta "hoppträningen" på ett bra sätt och den rundan blev bra.
Nästa gång vi hoppar, vilket det inte dröjer överdrivet lång tid till så ska vi träna mer på tempoväxlingar och jobba på att hon _måste_ lära sig att även om hon är taggad och pigg så ska och bör hon lyssna när jag vill sänka tempot. Det är såklart en självklarhet och hon gör det i vanliga fall och med sin ägare som hon tävlat så himla mycket med, men hon måste lära sig att det gäller mig också trots att vi inte hoppat så mycket tillsammans. Jag tror att hon kommer att lära sig hur jag funkar i samband med hoppning och förhoppningsvis lär jag mig henne också så att säga. För trots att jag ridit henne under alla dessa år, så är det inte många gånger vi pysslat med hoppning just för att Pernilla tagit hand om den biten då de tävlat och tränat. För min del har det mest varit skogsturer, markarbete och dressyr helt enkelt och något enstaka hopp över hinder per år.. ungefär.
Jag kommer att byta träns nästa gång, jag ska ta det tränset jag hade tänkt ta idag men som jag valde att inte ta då jag kände att jag ville prova med det vanliga (rakt äppelbett och engelsk nosgrimma). Inser dock att tränset med pullargrimma och tredelat bett är att föredra då vi ska göra annat än att bara slörida. Det får det bli nästa gång helt enkelt och när vi ska rida markarbete/Dressyr på ridbanan.
Det var allt!
Visserligen ramlade jag av (*fnissar lite åt hur knäpp hon är ibland*), men det är sådant man får räkna med när man sitter på en hopphäst som inte fått hoppa på länge och som har en tendens att bli "studsig" efter hindren.. Det var vid sista rundan (jag hade tänkt det så iallafall) som vi kom lite för snabbt in i kombinationen (av två hinder), vilket ledde till att vi petade ner översta bommen på första hindret och det blev ett bra språng över andra... MEN.. det är nu det kommer ett men.. hon drog igång en rodeoserie efter landningen och det fanns inte en chans för mig att sitta kvar om jag så hade kämpat mig blå. Ingen idé att försöka helt enkelt och jag landade sådär snyggt (inte..haha) i backen och fick ett litet skrapsår på ena armbågen men dte var också allt. Zeppolin befann sig tre meter bort när jag reste mig för att borsta av gruset och hoppa upp igen. Hon brukar backa undan eller gå åt sidan om jag har ramlat av (det här är fjärde gången på 10,5 år..) för att inte kliva på mig eller sådär. Först upp med nerfallna bommen och därefter upp på ryggen igen för att hoppa de tFre hindren igen för att avsluta "hoppträningen" på ett bra sätt och den rundan blev bra.
Nästa gång vi hoppar, vilket det inte dröjer överdrivet lång tid till så ska vi träna mer på tempoväxlingar och jobba på att hon _måste_ lära sig att även om hon är taggad och pigg så ska och bör hon lyssna när jag vill sänka tempot. Det är såklart en självklarhet och hon gör det i vanliga fall och med sin ägare som hon tävlat så himla mycket med, men hon måste lära sig att det gäller mig också trots att vi inte hoppat så mycket tillsammans. Jag tror att hon kommer att lära sig hur jag funkar i samband med hoppning och förhoppningsvis lär jag mig henne också så att säga. För trots att jag ridit henne under alla dessa år, så är det inte många gånger vi pysslat med hoppning just för att Pernilla tagit hand om den biten då de tävlat och tränat. För min del har det mest varit skogsturer, markarbete och dressyr helt enkelt och något enstaka hopp över hinder per år.. ungefär.
Jag kommer att byta träns nästa gång, jag ska ta det tränset jag hade tänkt ta idag men som jag valde att inte ta då jag kände att jag ville prova med det vanliga (rakt äppelbett och engelsk nosgrimma). Inser dock att tränset med pullargrimma och tredelat bett är att föredra då vi ska göra annat än att bara slörida. Det får det bli nästa gång helt enkelt och när vi ska rida markarbete/Dressyr på ridbanan.
Det var allt!
torsdag 10 april 2008
Lite tungt.
Det är lite tungt underlag på ridbanan just nu, men det går utmärkt att rida där ändå. Behöver inte köra några monsterpass direkt om man säger så. Idag började jag med att rida ut en sväng så att det inte bara skulle bli tråkigt ridbanepass för mig och Zeppolin. Hon var som vanligt pigg och var på vägen in i skogen ovanligt "flåsig" (inte trött utan.. bara fjanträdd för osynliga spöken) och tittig. Sen gick det hur bra som helst. Har jag nämnt att hon är lite knasig? Väl på ridbanan var hon inte så samarbetsvillig i början, men de sista tio minuterna är jag riktigt nöjd med i både trav och skritt. Hon kan om hon vill helt enkelt. Hon tyckte att det var riktigt jobbigt på slutet när kroppen sannerligen fick arbeta, men hon var verkligen duktig och hon fick mycket beröm. :)
Ett mindre roligt inslag var väl att en av de andra hästägarnas hund kom som skjuten ur en raket och sprang med/om/framför oss på ridbanan när vi galopperade. Zeppolin blev störd (inte rädd, men störd i stil med "wtf?! en hund?!") och jag också för den delen och han gav sig inte heller. Ibland är Harley skitdryg, typ när han kommer springande sådär. I övrigt är han mest en busig terrorist som är hur söt och mysig som helst. Valpig eftersom han inte fyllt ett år än, men ändå .. väluppfostrad.. Ibland. ;)
Äsch. I helgen ska jag hoppa. Ett par hinder ska byggas upp på ridbanan och så ska vi hoppa. Måste komma igång med det och få in känslan och samarbetet inför tävlingen. Natten till igår drömde jag att jag skulle tävla och i första klassen som jag startade i så blev vi uteslutna ur klassen av den anledningen att jag red fel väg. Jättekul. Inte. Hoppas det inte händer i verkligheten, vore rätt värdelöst.
Nu ska jag sova.
Ett mindre roligt inslag var väl att en av de andra hästägarnas hund kom som skjuten ur en raket och sprang med/om/framför oss på ridbanan när vi galopperade. Zeppolin blev störd (inte rädd, men störd i stil med "wtf?! en hund?!") och jag också för den delen och han gav sig inte heller. Ibland är Harley skitdryg, typ när han kommer springande sådär. I övrigt är han mest en busig terrorist som är hur söt och mysig som helst. Valpig eftersom han inte fyllt ett år än, men ändå .. väluppfostrad.. Ibland. ;)
Äsch. I helgen ska jag hoppa. Ett par hinder ska byggas upp på ridbanan och så ska vi hoppa. Måste komma igång med det och få in känslan och samarbetet inför tävlingen. Natten till igår drömde jag att jag skulle tävla och i första klassen som jag startade i så blev vi uteslutna ur klassen av den anledningen att jag red fel väg. Jättekul. Inte. Hoppas det inte händer i verkligheten, vore rätt värdelöst.
Nu ska jag sova.
lördag 5 april 2008
Go with the flow.
Det går bra med Zeppolin. I torsdags red vi mest på ridbanan, det gick förvånansvärt bra. Igår red vi först ut en kort sväng och därefter avslutade vi på ridbanan. Hon testade mig när vi skulle fatta galopp och vägrade helt enkelt fatta galopp istället saktade hon snarare ner. För ett x antal år sedan så höll hon på sådär i över en månad, varje gång jag red och skulle galoppera (förutom i skogen, där fattade hon direkt) så bara tokvägrade hon att galoppera. Jag var gråtfärdig flera ggr för att vi bråkade så mycket om det där. Igår fick jag bråka på henne men sen släppte det och hon insåg att det inte var någon idé och gjorde som jag sa istället. Det är vid sådana tillfällen jag kan tycka att det är synd att det inte går att ha ett spö i handen när hon rids. Eller jo, det GÅR att ha ett spö i handen men då kan man räkna med att antingen ligga på backen för att hon blir hysterisk eller så blir hon skitdryg (spänd) att rida och då fattar hon säkert galopp direkt men man får räkna med att det åtföljs av rodeo eller liknande. Den enda gången jag ridit henne med spö var på en ridlektion 8-9 år sedan och det var inte ens mitt val. Ridläraren gav mig ironiskt nog ett dressyrspö och det hade jag i kanske två minuter och Zeppolin trippade mest på tårna och var spänd som en fiolsträng under den tiden. Sedan direkt efter var det dags att rida upp LB:1 som vi hade på schemat den lektionen. Jättekul. Gissa hur det gick? Preciiiis. Ingen höjdare.
Hur som helst, när vi red ut så red vi en väg där det finns en gren över halva vägen. Grenen är väl ca. 60-70 cm och vi har inte ens tänkt tanken på att hoppa den förut, men igår gjorde vi det. Varken Zeppolin eller jag har hoppat på flera år, så det var en upplevelse kan jag säga. Första språnget var en halvmeter över och hon studsade som bara den efteråt helt överlycklig över att få hoppa. Andra språnget över grenen var mer normalt och även efter det studsade damen glatt efteråt. Hopphäst ända ut i tåspetsarna? Oh yes. En hopphäst som inte fått hoppa på flera år, men nu är det dags att damma av kunskaperna och börja träna. Både hon och jag behöver det, mest jag på henne i och för sig. Framförallt att hoppa flera hinder i följd utan att tappa fokus. Hur ska vi annars kunna tävla? :p
Ska åka till stallet om en liten stund. Igår anlände mina nya ridbyxor via posten som jag betalade 164:- för (plus frakt) och som är som nya (använda en gång) och kostar över 600 då de köps sprillans nya på Hööks. Jag är toknöjd för de är sköna som jag vet inte vad och snygga och .. och.. alldeles underbara. ;)
Idag blir det bara en uteritt för mig och Zeppolin. Vi red ut i onsdags, ridbanan i torsdags, uteritt + ridbanan igår så det får faktiskt bli uteritt idag så håller vi piggheten och arbetsviljan på topp och inte blir uttråkade på ridbanan (gäller både henne och mig). Hon blir visserligen en rakethäst i skogen (dock inte igår när vi började trava, pigg men travade rätt samlat ändå för en gångs skull), men det går att arbeta henne ändå om man känner för det. Eller så kör vi bara kondition och lägger det ordentliga arbetet åt sidan just idag.. Vi får väl se.
Dags att göra annat, men jag bara måste lägga in en bild på Zeppolin som jag tog igår innan vi begav oss ut i skogen. Hon är så himla fin "min" häst, den finaste i mattes ögon. Min ögonsten. eh.. ja ni fattar.. ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)