onsdag 20 februari 2008

Klätterapor.

Som sagt, tre dagar går det visst mellan gångerna jag uppdaterar. Det är i och för sig snarare två dagar och så skriver jag på den tredje dagen. Det har inte hänt mycket de senaste dagarna, som vanligt. Men eftersom jag envisas med att skriva blogg om vad jag gör och inte gör i stallet och med hästen, så skriver jag ner saker ändå - för min egen skull. Det känns bra att ha koll på vad jag har gjort och inte.

I måndags hade jag utsläppet, vilket innebar att jag kom till stallet strax efter halv åtta för att släppa ut alla hästar inklusive min eftersom jag tänkte att jag skulle mocka, fixa maten och allt innan jag red. Det slutade dock med att jag fixade allt jag skulle och därefter gick ut i hagen för att klappa på Zeppolin och prata lite med henne innan jag åkte hem med en vilodag i tankarna. Min kropp ville inte vara med om någon ridtur efter att ha släppt ut hästarna, sopat stallen, kånkat vatten, mockat, fixat med maten och sist men inte minst - krattat spåret på ridbanan för att undvika vallar då den skulle sladdas senare under dagen (av en annan). Puh.

Igår donade och fixade jag i stallet tills jag var klar med allt förutom ridning. Hämtade in hästen och så gav vi oss ut på en tur med början kvart i fem. Jag skrittade ut i skogen och travade runt en lagom lång uppvärmningsögla och skritt på grusvägen hem, därefter in på ridbanan för att avsluta ridpasset där. Hon ville inte riktigt som jag ville ett tag, blev några varv i galopp och därefter gick hon bra. Blev jobbigt på slutet att jobba i form tyckte hon, vilket hon markerar tydligt med huvudet (dra ner det, skaka på det..), men bortsett från de småbråken som uppkommer då hon gör det lite för ofta så gick det förvånansvärt bra. Jag är så imponerad, hon har aldrig varit så "lätt" (vilket hon knappast är nu heller, men ändå) att jobba med som nu. Få se hur länge det håller i sig. ;)

Idag när jag åkte till stallet så var det strålande solsken och klarblå himmel. Jag blev dock lite fundersam när jag plötsligt såg molnen bokstavligt talat invadera himlen. Ett tjockt vitt täcke lade sig över den blåa himlen och det fanns ingen glipa någonstans alls där solen hade kunnat försöka tränga igenom med sina solstrålar. Inte nog med ett tjockt vitt täcke på himlen, dimman drog in som en raket överallt och spred sig mer eller mindre effektivt. Solskensridtur var med andra ord inte längre ett faktum, utan snarare en dimtråkväderridtur.

Alla hästar fick lunch ute i hagarna förutom Zeppolin. Det syntes på henne när jag gick ut för att hämta henne att hon var lite förvirrad och rätt "man hallå!! JAG ÄR OCKSÅ HUNGRIG!"-aktig. Stod spänt och väntade på mig, men inte hade jag mat med mig till henne inte, däremot hade jag lagt in hälften av lunchen i boxen så att hon fick äta det åtminstone innan vi gav oss ut på en tur. Borstade och hade mig, hade på henne all utrustning, på med min ridhjälm och så iväg. Vad stod på schemat idag? Klättring och såklart skogstur i övrigt efter det. Hon tyckte att det var jättejobbigt att ta sig upp för den där jäkla backen. Hon flåsar/andas mycket ljudligt hela vägen upp. Dels för att det är väldigt jobbigt och dels för att det samtidigt är spännande att titta på saker runtomkring som man måste flåsa lite över som häst. Hon får mycket beröm både under och efter klättringen. Bra träning det där, en gång i veckan klättrar vi och det ska vi fortsätta med.

Vi travade mycket under ridturen och hör och häpna - vi galopperade till och med idag. Hon är nämligen en rätt sansad (samlad) häst efter klättring (den är som sagt väääldigt jobbig..), hon var lugn och fin och helt enkelt trevlig att rida. Jobbade bra i form i traven och skritten efter att ha galopperat. Jag är nöjd!

Hon var en pigg och glad häst idag, en nöjd häst också när jag tog med lunchpåsen när vi skulle ut i hagen. En nöjd och halvhungrig (alltid hungrig iofs..) häst högg in på hösilaget som om hon inte sett mat förut. :)

Mockning och alla andra sysslor tog jag hand om efter att ha släppt ut henne. Det gick relativt fort. Hann till och med lite kattgos innan jag åkte hem. Inte så svårt att hinna med i och för sig eftersom Dixie (ena stallkatten) i stort sett flyttat in på mina grejer i sadelkammaren eftersom mina saker står intill elementet.

Inga kommentarer: