Tre.

Tre dagar utan att uppdatera. Egentligen är det bara två eftersom det nu på tredje dagen kommer en uppdatering, saksamma - huvudsaken är att jag uppdaterar överhuvudtaget. Det är inte bara det här som får mig att skriva tre som rubrik, återkommer till det senare i inlägget.

Lördag:
Zeppolin fick en vilodag, därav uteblivet bloggande den dagen. Jag gjorde något så spännande som att åka till stallet och fixa allt som skulle fixas i stallet innan hästen togs in. Hon hade rullat sig dagen till ära och jag borstade henne så ren som det bara gick att borsta henne innan jag släppte in henne i boxen för middagsintag. Därefter åkte jag hem. Hon var lika söt och go som alla andra dagar. Spännande va? :)


Söndag:
Den här dagen var mer spännande dock kan man väl kanske uttrycka det som. Jag donade med allt i stallet för att sedan bara ta in henne för att borstas och kanske ridas. Hade inte bestämt mig för om jag skulle rida eller inte eftersom det skvätte från himlen på vägen till stallet. Zeppolins halvotåliga (en del andra hästar serverades nämligen middag) uppsyn i stallgången fick mig att bestämma mig för att ridning skulle stå på schemat. På med grejer, ett par reflexer och skritta en sväng i skymningen/mörkret på vägen innan vi gled in på ridbanan för lite arbete. Skrittade och travade. Kände efter och bestämde mig för att prova galoppera ett par varv åt vardera håll. Sagt och gjort, vänster galopp var först ut. Nämnas bör att hon:
1. Vilat dagen innan = samlat energi.
2. Inte blivit galopperad på sen december 2006, då jag red henne sist jag hade hand om henne.
3. Varit pigg på sistone då jag ridit, oavsett om det varit på ridbana eller uteritter.
4. Heter Zeppolin och är lite knäpp. ;)

Det gick bra ett varv, lite väl laddad och snabb i galoppen kanske - i övrigt kändes det okej. Dock kände jag på mig att något var på G, på hennes kroppspråk när hon galopperade och självklart saktade hon in lite samtidigt som hon sparkade bakut och studsade till några gånger. Jag konstaterade rätt snabbt att det var kört och trillade av, med tyglarna i handen fortfarande när jag landade snyggt (faktiskt, gjorde inte ett dugg ont eller sådär) på backen intill hennes framben. Hon flyttade på sig ett par steg för att inte kliva på mig, jag behövde snyta mig och därefter hoppade jag upp igen. Om jag gjorde illa mig? Tjaa.. slog i högra delen av venusberget i framvalvet innan jag trillade av. Det var allt annat än skönt och jag insåg hur lyckligt lottade vi tjejer är som inte har några pungkulor. ;)

Efter det där så travade vi lite innan vi galopperade igen åt båda hållen. I höger varv saktade hon in lite och studsade/gjorde luftsprång med frambenen (inget ovanligt när hon är pigg) vid två tillfällen men det hör till vanligheterna när man tex travar i skogen så det är inget man flyger av hästen för. Hon var som sagt väldigt laddad och pigg. Knäpphäst fick hon heta resten av kvällen då jag fnissande berättade om avramlingen för andra. Jag tyckte nämligen bara att det var komiskt, ett friskhetstecken från hennes håll att bli så glad/pigg vid första galoppen efter uppehåll. Var en aning svårt att få henne trava "normalt" (läs: lagom snabbt) efter galoppen, men det funkade till slut. Hon jobbade bra de sista minuterna i form och när jag hoppade av för att skritta av henne för hand så ringde jag och pratade in på Pernillas telefonsvarare för att rapportera.

Varför gjorde jag det? För att detta är tredje gången på 10,5 år som jag ramlat av Zeppolin! Det hör med andra ord inte till vanligheterna. Har varit på väg att ramla av mååånga gånger eftersom hon varit studsig och tramsig och sådär, men jag har alltid haft tur (balans) nog att sitta kvar, i situationer som i efterhand känts som självklara avramlingstillfällen egentligen. Kul att känna att hon är så pigg och glad och jag kan gott behöva trilla av lite. Har inte ramlat av en häst på 6-7 år nu så det är bara bra om jag gör det ibland så att jag inte inbillar mig att jag sitter kvar oavsett vad. ;)

Efter ridturen var hon nöjd med att äntligen äntligen få komma in och äta sin middag. Sisådär en halvtimme senare än de andra, en katastrof i hennes ögon. MAT! Ja, hon är lite av ett matvrak. :)


Idag:
Eftersom jag hade utsläpp av hästarna idag så var jag i stallet klockan åtta. Zeppolin tyckte nog att jag var dum som släppte ut alla andra hästar förutom henne och boxgrannen som har boxvila pga en sjukt jobbig hovböld som satt på ett dumt ställe. När jag väl tog ut henne ur boxen vid nio så tyckte hon nog att jag var konstig som stannade i stallgången och tog av henne täcket som hon har på sig ute. Hon började nog inse varför hon inte släpptes ut när de andra gjorde det - ridtur! Jag borstade av en redan ren häst och redde ut svansen (läs: plockade bort halmstrån) och sedan var det bara att slänga på lite utrustning. Förbygel med martingal för att vi skulle bege oss ut på en tur i skogen innan vi skule avsluta med ett par varv i galopp på ridbanan. Under ridturen i det underbara solskenet (riktigt vårväder, speciellt då det inte finns snö kvar) hann vi med följande:
- Skritta en hel del, eftersom hon dels ska skrittas 15-20 minuter innan hon travas och dels för att vi helt enkelt inte hade anledning att trava mer än vi redan gjorde/gjort på ridturen (vilket var mer än tidigare ridturer, inslag av trav alltså).
- Klättra uppför en lååååång brant backe (det är en stig som verkligen stiger brant uppåt, men inte "för" brant) i skritt vilket hon tyckte var jättejobbigt! Vid något tillfälle övervägde jag att hoppa av och gå bredvid upp istället (så hade jag dött på kuppen också..) eftersom hon verkligen kämpade för att ta sig uppåt med muskler hon knappt använt det senaste året. Några meter travade hon och det var helt okej, herregud - jag är imponerad av att hon inte stannade mitt i backen för att säga "nej matte det här går inte längre..". Duktiga duktiga häst, vi ska klättra uppför den där backen en gång i veckan hädanefter. Den stigen leder till gamla Stockholmsvägen som man ska rida över för att komma till de "vanliga" stigarna i skogen som vi brukar rida på.
- Bli rädda för en skogsmaskin som brummade intill stigen när vi travade på väg hemåt. Hålla på och böka sådär i skogen när man är ute på en lugn (nåja) ridtur på en pigg travande häst.
- Galoppera två varv i höger varv och två varv i vänster varv på ridbanan utan att studsa ett dugg. :)
- Sänka sig till en fin form i slutet av traven efter galoppen och jobba på bra i skritten innan jag hoppade av för att leda henne istället för att skritta av henne uppepå ryggen.

Hon var trött efter ridturen. Första gången hittills som hon visat några som helst tecken på att faktiskt vara trött efter en ridtur. Hon har visat tecken på att vissa saker är jobbiga när vi jobbar/rider, men inte trötthet av själva arbetet och sådär. Klättringen satte nog sina spår kan jag tänka mig och allt travande i skogen. Hon fick upp ett bra lagom flås i skogen. Både hon och jag behöver bättra på kondisen kan man säga.. :)

En duktig underbar häst, det är vad jag har hos mig. Hon fick komma ut i hagen och det firade hon genom att gå tre meter in i hagen och rulla sig lite halvlerig och göra så att täcket hamnade på sniskan. Den där rullningen var helt klart efterlängtad, det syntes.

In i stallet, undan med grejerna, mocka, fylla på vattenhinkar, fylla på mathinkar & påsar, lägga in hennes middag, kela jättelänge med stallkatten Dixie i solskenet (och Sudden en liten stund, även om Dixie fräste åt honom när han kom fram till mitt knä där hon låg..) och därefter byta från stövlar till skor och så blev det hemfärd halv ett ungefär. Puh.

Det var allt. Imorgon blir det en mellandag, en lugn ridtur utan alltför jobbiga inslag (typ klättring och sådant där som suger kraften ur bådas kroppar) är inplanerad. På onsdag har jag utsläpp igen. Jag längtar redan (inte). Trots att det går rätt fort att släppa ut alla hästar och sopa stallen.