Uppdrag: Bygga upp rygg.

Det är inte det att Zeppolin inte har en rygg, men den hon har behöver musklas upp rejält. De byggs inte upp av sig själva och definitivt inte av att gå och göra ingenting i över ett år. ;)

Idag påbörjade jag uppdraget, det är ett projekt som kommer att sträcka sig från och med idag till och med.. Tjaa, det är väl ett projekt som först ska ge gott resultat och därefter ska det underhållas också så att man inte behöver börja om på ruta ett igen.

Fixade mat, mockning och kattkel innan Pernilla dök upp. Jag fixade vattenhinkarna och hämtade därefter in Zeppolin från hagen eftersom jag skulle rida efter att Pernilla åkt hem. Självklart skulle Pernilla titta och pussa lite på Zeppolin också, pussdelen var det väl mest Pernilla som var intresserad av - Zeppolin är inte en mulpussälskare direkt (bara ibland). Hon hade grimma på sig så hon hade inte så mycket att välja på än att stå ut med pussandet en liten stund. De ses ju aldrig numera, nu när Zeppolin är med mig. ;p

Med gårdagens styltor i minnet så gav jag mig inte ut i skogen. Skrittade fram och tillbaka på vägen innan jag red in på ridbanan för lite mer skritt och arbete. Det tar lite extra lång tid att få med Zeppolin på noterna om att gå i form och arbeta med hela kroppen och framförallt ryggen (även om det är så att när hon väl sänker "ner" sig i form så kommer ryggen automatiskt med, vilket inte är självklart på alla hästar - en del hästar fuskar genom att bara böja halsen och hoppas på att ryttaren inte märker att de inte har ryggen/baken/whatever med sig också..), men det är helt klart värt det. Känslan jag får inom mig, när jag känner och ser att hon tar ner huvudet från molnen (där hon annars gärna håller huvudet tyvärr, alltid varit så) och tuggar på bettet och verkligen jobbar trots att man inte hjälpt till med tex graman, är underbar. Alla som känner Zeppolin och sett henne bli riden under alla dessa år vet att hon inte är en häst som gärna tar ner huvudet i första taget om det är så att hon är utan hjälptyglar eller liknande som gör att hon snabbare hittar rätt form. Det har tydligen tagit henne alla dessa år, året då hon fyller 17 (visserligen var det någorlunda likadant då jag hade henne hösten 2006 också, när hon var 15), att inse att det faktiskt funkar att gå i form utan hjälptyglar och att det är helt okej dessutom. Matte på ryggen blir nöjd och berömmer, hon jobbar på ännu bättre och går bra för att vara en Zeppolin.

Faktum är, att under alla dessa år (10,5), har jag aldrig fått henne att gå så bra utan "hjälp" (graman etc) som jag gjorde idag. 20 minuter på ridbanan resulterade i åtminstone tio minuters arbete i form i skritt. Hon är som sagt inte igång ordentligt, så vi tar det lugnt med trav och sådär. Hon fick dock trava några varv och även då märktes det att viljan/känslan för att ta ner huvudet i rätt form fanns även om det bara var ett fåtal steg som faktiskt togs i rätta fina formen. Det kommer, det kommer att ta ett tag, men det kommer. Hon är annorlunda nu än vad hon var förut, som att rida på samma gamla Zeppolin - men med en helt annan känsla och vilja i hennes tankar på köpet. Det blir nog bra det där, vi har hur som helst kommit någonvart, trots att vi knappt börjat ens. :)

Jag har kvällsfodringen ikväll. Halv tio åker vi (jo, för hunken ska med tydligen och han har paxat att ge mat till en av hästarna som han blivit polare med..haha) hemifrån så att vi är i stallet före tio och kan fodra kvällsmat och släcka stallen och "göra natt"... och så kan jag godnattpussa Zeppolin.

Imorgon är en ny dag, tänk om det kunde sluta vara tösnö och is överallt så att vi kan rida i skogen utan att hon får styltorna från helvetet i framhovarna efter två meter. Sulor ska på när det är dags att sko henne, det är dock inte dags än, det är några veckor kvar. Rätt många faktiskt till och med.

Hej hopp!