Laddad.

När jag borstade Zeppolin i stallgången efter att ha fixat klart allt förutom mathinkarna för ikväll och imorgon så såg hon allt annat än laddad ut. Kan vara för att jag borstade, ryktade, kliade och gosade länge. Hon stod och sov och njöt av att bli ompysslad. Hon är som sagt i himmelriket när hon är i "mina händer", hon trivs helt enkelt. Så länge mat och jag (typ i just den ordningen dessutom.. hehe) finns så är hon nöjd. Älskade häst. Känner mig löjlig när det gäller henne, men ord kan inte beskriva hur betydelsefull hon är för mig och det har hon varit från dag ett. Det har jag nämnt fyrahundratrettiofemochenhalv gång förut, men det tål att upprepas. :)

Efter en timmes pysslande så pyntade jag både henne och mig med reflexer, satte på henne tränset efter att ha bytt bett (det tredelade äppelbettet kan nog rispa tungan på henne har jag konstaterat, det har nämligen lossnat två bitar från det och det är vasst som fan det som är kvar just på de där ställena!) till ett rakt äppelbett och så gick vi ut på en promenad. Jag red helt enkelt inte utan bestämde mig för att vi skulle promenera upp till vägen och tillbaka. Hon fick röra på sig även idag (sedan hon kom till Uppsala nio dagar sedan har hon bara vilat samma dag hon kom och i lördags då det var storm) eftersom jag ser till att motionera henne så gott som dagligen annars och så fick jag lite mer motion än vad jag skulle få om jag hoppat upp på hennes rygg. Efter promenaden fick hon komma in i boxen och äta det efterlängtade hösilaget och kraftfodret. Själv fixade jag mathinkarna och skrev om lappen hon har på sin box, den förra såg så förvirrande ut. Därefter lite kattgos med Sudden (även det ett dagligt inslag om han är i stallet då jag är där dvs). Bara för att jag nämnde honom så måste jag faktiskt slänga in en söt bild på honom, trots att det här är en blogg om Zeppolin och mig.. och inte katten Sudden. ;)

Kolla tungan.. *fnissar*