Ankomsten.

Sååå.. Nu är allt som det ska. Zeppolin har anlänt. Lycka!

Började med att lunchfodra alla hästar. Det tog sin tid, dels för att det är mycket av varan "gå fram och tillbaka mellan hagar och stall". Dessutom mindes jag inte vilka hagar som hette vad, så det blev ett jäkla studerande av den där hagkartan med namn och så alla hästnamn så att jag tog rätt påsar. ;)

Efter lunchfodringen undersökte jag alla utrymmen jag har till mitt förfogande. I sadelkammaren och i foderladan. Jag satte upp foderstaten på boxen och lappen med information (vilken hage hästen går i, vilket täcke den ska ha på sig ute osv) som alla måste ha på sina boxar. Under "Bra att veta" skrev jag något som jag sannerligen kände ett behov av att dela med mig av till de andra i stallet. Jag skrev att Zeppolin låter mycket när hon ligger ner, men att det inte är något att bry sig om. Vadå låter mycket? Tjaa, hon stånkar och stönar och det låter som om hon håller på att dö, men hon mår utmärkt. Det är väl som med oss människor. En del har mycket väsen för sig i sängen vid vila, andra inte. Hon tillhör gruppen "har väsen för sig". *fnissar lite*

Hur som helst, när jag hade halmat boxen och pratat öronen av de få människor jag träffade där så var det bara att vänta på att hon skulle komma och vilken lycka när jag såg transporten. Hästskrutten anlände och det var bara att lassa in all utrustning och mat dit de skulle vara. Zeppolin gjorde sig hemmastadd på en gång genom att börja äta av halmen hon har som sin bädd. Matvraket hade ätit hösilage i transporten, men det finns ingen botten i den där hästen, mat är trots allt gott och till för att ätas. ;)

Det märks att hon redan trivs. Hon har redan insett var hon har hamnat. I paradiset. Ompysslad av sin favoritperson, behöver inte konkurrera med andra hästar om uppmärksamhet, hon blir borstad och kliad och ja.. Hon har det bra helt enkelt. Avslappnad är hon redan, var bara stirrig då hon kom ut från transporten men väl inne i stallet så var det som sagt lugnt. Lagt till sig med samma vanor hon hade hösten 2006 då jag tog hand om henne. Hon brukar skrapa med en framhov när hon vill bli kliad, hamnar jag fel när jag börjar klia så skrapar hon igen. Sådär gör hon även hemma på gården utanför Tierp när jag är där, men hon gör det mer här i Uppsala. När hon vet att jag har mer tid för henne, hon blir bortskämd.. :)

Imorgon ska vi ut på en ridtur. Smhi skvallrar om regn imorgon eftermiddag, lämpligt nog tiden jag hade tänkt rida. Vi får väl se hur vädret blir, men det hindrar inte mig. Ut på en tur ska vi. Vi ska ut och skritta för att komma igång med motioneringen av oss båda. Det behövs sannerligen!

Nu får det vara nog för idag. Ska gå och kolla om jag har min usb-sladd här hos hunken. Den man har när man för över bilder mellan dator och mobil alltså. Jaja, det återstår att se.

På återskrivande.