Raket.

My name is Raket, Zeppolin Raket.

Förmodligen skulle Zeppolin presentera sig på det sättet idag om någon frågade. Typ den nya hästen som kom till stallet idag. ;)



Eftersom det var ljuvligt solskensväder ute idag, bestämde jag mig för att rida en lite längre runda på Söttunnan. Jag bestämde mig för att fixa alla stallsysslor efter ridturen så att jag inte skulle missa något alls av den ljusa tiden så att säga. In med hästen, borstade och ryktade. På med skydd och ett par reflexer utifall att det skulle bli akut mörkt (haha). Sedan kom den stora frågan - barbacka eller slänga på henne en sadel? Jag tog det vadderade schabraket (typ Comfypad utan några som helst stroppar eller liknande) och satte fast det med en täckedgjord och på med träns på hästen och hjälm på mig.



Inget märkvärdigt så länge.. Men - det kommer ett stort MEN här... ;)



Hon brukar slöskritta på grusvägen som man går på för att ta sig över gamla stockholmsvägen och så in i skogen, men det föll inte damen i smaken idag - det var pigg skritt som gällde. Jag förstod redan då att hon var på det humöret, dvs det pigga humöret. Intressant eftersom jag tänkte att jag skulle trava lite mer idag än vad jag gjort tidigare under veckorna. Nåja, fick sällskap precis i början av skogen av Fanny och hennes häst Peddi. Zeppolin fick bestämma tempo (dvs raskt..) eftersom hon så hemskt gärna vill gå först eller åtminstone sidledes med den andra hästen. Hur som helst.. trava lite. Tjohej säger jag bara. Zeppolin visade tydligt att hon ville springa FORT och inte tönt-trava lite behagligt långsamt (läs: lagom tempo för att det inte ska bli studsigt för Heidi på ryggen) som jag ville. Dessutom fanns det en fläck med lite is som är sådär tunn tunn tunn och som knastrar när man kliver på det. Vad hände? Jamen självklart skulle hon trava över precis där och det resulterade i knastrande, vilket i sin tur resulterade i studsig häst (rädd-studs och glädjestuds i ett kändes det som) och ökad fart ett tag efter det. Jäkla hästskrutt att ha så bråttom, vadå tänka på att ta det lugnt? Pffffft. "Skulle inte tro det bruden!" tänkte hon förmodligen när jag sa åt henne att sakta ner och gjorde vad jag kunde för att få henne att sakta ner på alla möjliga sätt. Hon ville springa mer, men jag bestämde mig för skritt. Fanny sa något i stil med "herregud vad fort ni sprang!". Jotack, jag kände det.. ;)



Kul att hon är så pass pigg i och för sig, men jag ångrar lite smått att jag inte tog sadel idag istället för att se en lugn barbackatur framför mig. Hon är genomsnäll att rida ut på, men hon blir så pigg i trav och galopp! Galopp lär det inte bli något av i vår, det kan jag inte tänka mig. Vi kör med skritt och trav vi, hur många gravida mammor är det som är ute och löptränar i full fart när de passerat halva tiden av sin graviditet? Just det. :p



Vi kom hem hela och rena. Hon gick bra i form en stund på slutet efter sista omgången med trav. Näst sista omgången med trav var.. fartfylld. Sista omgången var lugn och sansad - skönt för mig! Hennes trav är inte direkt den mjukaste och skönaste att sitta ner i när hon inte går i form eller liknande direkt och sitter man utan sadel dessutom (trots den tjocka supersköna "padden") så.. you do the math. Pigg i skritten hem också på långa tyglar, men det är hon i och för sig alltid. Hoppade av när det var 150 m kvar till stallet, så fick jag röra lite på mig också efter att ha suttit uppe på den där raketen.



In med hästen. Av med grejer. På med stalltäcke - ut i hagen medan jag skulle mocka och dona. Fixade klart allt i stallet och hämtade därefter in henne. Superhungrig var hon. Stackaren svälter.. eller inte, men man kan tro det! ;)

Innan jag släppte ut henne så kände jag efter om fölet var vaket och aktivt idag, vilket h*n borde vara med tanke på all rörelse mamma Zeppolin sysselsatt sig med i 45-50 minuter precis innan. Fölet buffade och levde om när jag kände. Det är så himla coolt och underbart att känna de där buffarna. *blir alldeles varm inombords*

EDIT måndag 28 januari: Det var knappast fölbuffar jag kände.. Förmodligen snarare någon form av "omflyttning" eller dylikt inför det som hände under söndagskvällen (kastade fölen).. Känns konstigt i efterhand, eftersom jag var så säker på att det verkligen var fölbuffar och inget annat. Och från ETT levande föl, inte två döda..

Världens finaste häst i hagen innan ridturen.